hej hej

leter fel, det måste vara ärfrligt enligt dem, de bryr sig om att du blev slagen och förödjumkad och ignorerad, det MÅSTE ligga fel hos dig, de letar och letar desperata, tills de finner någonting, det är ett enormt skuldbeläggande av folk, det är irrelevant att leta efter det, när det stöd som skall till för att må bra. Och att det var stöd som fattades. Det blir löjligt. Det finns bra vård i dag kanske det är 1 % som får just den, annars finns en enormt lidande och folk som inte har nätverk och måste ty till en vård, som de risikerar att fara illa i. Den kan fungera, men sedan är den som ett väntrum med könummer, och i väntan finns det väntan, och sedan väntan igen. Att investera något i någon är lååångt från deras uppdrag. Och ansvaret pulveriseras. Jag tror att det är för lätt att offra folk, det att ge sig på någon när ingen ser det, så tar du bort deras atunomi kraft och liv, sedan finns skuldbeläggandet och sedan så kan det ta ett helt liv, innan denna kommer till ords igen.

Då sitter den som gjorde det, som president. Det här är en klassiker.

På doktor Phil är det facinerande att höra föröverans ursäkt, den är stort sätt totalt likgiltig. Det är noll känslor för den man gjorde illa. Det är som ha ätit ett äpple för mycket.

Vad är det för alla er med ett större teknisk intellekt?, det var det inte jag som har skrivit. Konstigt.

och andra klicheer.

När jag läser det jag lägger ut på facebooken, så hörs det ut som den rena rama idealvärlden och det är inte så långt upp till floskelvärlden. Det jag har haft som mall är idealvärlden, det ideella livet, lite som platons idevärd om den perfekta lycka stolen och godheten. Botten blir då långt där nere. Att växa upp i en idealvärld innbär nog en del illusioner. Glappet blir stort. 

Jag blir lite som heliumballong då, inte som en vanlig ballong, idealvärlden är abstrakt och kan bli flummig. 

Jag har ingen grund att skämmas för att jag körde 112 lite fram och tillbaka, jag fick ju vård med att stå på mig, och med hjälp från vissa inom vården som har lite större kunskap, så landade jag rätt. Det är så långt i från det många möter, där är det så lätt att hamna snätt, där är man ingen, och de står parata med sine pillerburkar klara att köra i en. Dess värre namn, som Kuerqus, dess flera kör de i dig, och man är fullständig i händerna på dem. Om rottgift hade ett latinsk namn så hade de nog körd i en det alltid. De gillar när du ser tjock och oflidd och alledels utryckslöa ut. Det känns faktisk vädlig skärmmande. Att vården fungerar så dålig. Den kan lätt bli förövaren. 

Jag undvek de värsta scenarier, Anna kom in under den tiden, och är den första i mitt liv som någon inte har lämnat mig i dålig skick, troligen gäller det hela mitt liv. I stället för att gå, så speglade hon, och jag förstod hur arg jag var, fast jag kände inge illska, jag kände rädsla.

Normen, om att du för att vara sjuk, är du alldeles funktionslös, är alldeles bara fördommar. Vissa sjukdommar är så, medan andra har man full kompetens på vissa områden, medan andra inte fungerar. Det är fördomsfullt att misstro folk, för att man själv inte fattar.

Pillerburkar hjälper stort sätt inte, och jag undvek själv värsta råttgiften, och sedan förstår jag hur dålig vården fungerar. Får inte folk vård, så börjar livet handla om överlevelese, och för att överleva är det många som tvingas tilll självmedicirenig, för att överleva. Då blir det lätt alkoholisme, och det finns ingen anledning för förakt. 

Om det här är idealtankar? Ja det är det, men de är nog reella ändå.