hej hej

Jag tror kanske folk tänker lite kort. Vem har råd med att åka och bo i Uppsala?

Ja visst har jag haft bil, men någon tog den, och tälta eller campa kan jag inte, då någon har tagit allt friluftsutsyr, ja som en liten diggression, gäller det allt datutstyr med, och allt som kan ha något större värde är borta.

Så klart kan jag bo på stationen som vi gjorde i sundsvall, då vi fick vänta två timmar på tåget vidare, från ca 11.30 till 2.30 eller var det 1.30? Jaja, det var en blandning av alkoholiker drogade och några få resenärer. Det påminde om då jag kom själv mitt i natten med banan i Lyon, då jag var i tjugi-åren och jag fick själv ta mig fram mitt i natten, eller så var tiden mellan, tolv och tre, som är den mest läskiga tiden på olika sovplatsar för hemlösa. Det satt en där som säkert hade varit hemlös över lång tid. Vi satt bakom han och först stoppade jag mina svenska 15 kronor i hans ficka och sedan en norsk 50-lapp, det är inte säkkert han blir lyckigare av det, han kanske inte gillar intrång i sina privata fickor.

Det är väldig snällt att bjuda mig på olka grejer, men som regel har jag inte råd med det, eller kapacitet. Dessutom är jag ganka rädd för forum som typ skype.

Hjälpsamheten, vart tog den vägen? Alla sitter i sina stora hem med många rum, ja inte riktig alla kanske, och aldrig har hjälpsamheten varit mindre. Jag har inte något ställe att bo i Norge, mitt i tjocka släkten, eller för så vitt i Sverige häller. Ja förutom hos Anna.

Jag är troligen den mest hjälpsamma i hala min släkt, jag brukar komma om någon behöver det. men åt motsatt håll är det fullständig stumt. I sina jättehus med jättefina titlar och jättebra bilar, och med lyxresor hit och dit, verkar hjärtat ha tagit riktig stryk, det finns inte riktig hjärt-rum eller stjärt-rum hos almogen längre. I sina flerarummare sitter de alldeles själva och gillar inte främmande, anitgen det är släkten eller andra aliens. Från planet Earth.

Och jag är inte batman eller superdamen, då alla behöver att få känna sig hemma. Jag kan inte flyga hit och dit, som supermanen, sådär utan vidare.

gjorde jag natt till i dag. Det var speciellt då jag satt på ett tåg, trodde det var sovkupe, men det var det inte, det var alla typer av främmandekulturelle nysvenkar och svennar. Ja pluss Anna och Tjejen. JAg gillar på något sätt detta. Fick soluppgången i Gävle lite innan 4, tror jag et var. Men återkommer till resan.

Var inom facebook, jag måste skratta, jag är med på allt jag inveteras till, nu fisking i Uppsala. Otroligt morsomt, och jag skulle gärna ha deltagit på de olika. Jag tänkte jag skulle dra mig till miljöls möte, då jag inte vet vilka sammanhanger jag passar i. Jag kommer garanterat komma till fel tid, fel datum klockslag ställa och våning, jag har knappast klarat att komma rätt i hela mitt liv, och om jag hamnar rätt, är jag så rädd att munen skall producera dumma skämt och att jag blir nollförklarad. VAd med denna, jag är från miljö(L)inspektionen och skall kolla ölkvalite´n, och då har inte smakat öl på typ tjugi år. Med en gång jag observerar något komisk, så rinner munen över med det. I vissa sammanhanger passar det, i vissa är det fullständigt malplacerad. och jag har en hemsk känsla av att ingen kommer när jag kommer, för att de vill undvika plumpskapen.

Och Inga inkluderar vem som helst i sina sammanhang. Eller hur?

se på mig?

Nej jag är nog en av dem som behøver att det finnes en riktig sol, som värmer, för på det sättet kan jag låna solenergin och stråla lite granne, innimellean, mera eller mindre. Typ som en måne.

Jag diva? Nej tack! jag känner ingen dragning mot det. Därför blir nog inte det aktuellt.