Jag tror kanske folk tänker lite kort. Vem har råd med att åka och bo i Uppsala?
Ja visst har jag haft bil, men någon tog den, och tälta eller campa kan jag inte, då någon har tagit allt friluftsutsyr,
ja som en liten diggression, gäller det allt datutstyr med, och allt som kan ha något större värde är borta.
Så klart kan jag bo på stationen som vi gjorde i sundsvall, då vi fick vänta två timmar
på tåget vidare, från ca 11.30 till 2.30 eller var det 1.30? Jaja, det var en blandning av alkoholiker drogade och några få resenärer. Det påminde om då jag kom själv mitt i natten med banan i Lyon, då
jag var i tjugi-åren och jag fick själv ta mig fram mitt i natten, eller så var tiden mellan, tolv och tre, som är den mest läskiga tiden på olika sovplatsar för hemlösa. Det satt en där som säkert hade
varit hemlös över lång tid. Vi satt bakom han och först stoppade jag mina svenska 15 kronor i hans ficka och sedan en norsk 50-lapp, det är inte säkkert han blir lyckigare av det, han kanske inte gillar intrång i sina privata
fickor.
Det är väldig snällt att bjuda mig på olka grejer, men som regel har jag inte råd med det, eller kapacitet. Dessutom är jag ganka rädd för forum som typ skype.
Hjälpsamheten, vart tog den
vägen? Alla sitter i sina stora hem med många rum, ja inte riktig alla kanske, och aldrig har hjälpsamheten varit mindre. Jag har inte något ställe att bo i Norge, mitt i tjocka släkten, eller för så vitt i Sverige
häller. Ja förutom hos Anna.
Jag är troligen den mest hjälpsamma i hala min släkt, jag brukar komma om någon behöver det. men åt motsatt håll är det fullständig stumt. I sina jättehus med
jättefina titlar och jättebra bilar, och med lyxresor hit och dit, verkar hjärtat ha tagit riktig stryk, det finns inte riktig hjärt-rum eller stjärt-rum hos almogen längre. I sina flerarummare sitter de alldeles själva och
gillar inte främmande, anitgen det är släkten eller andra aliens. Från planet Earth.
Och jag är inte batman eller superdamen, då alla behöver att få känna sig hemma. Jag kan inte flyga hit och dit, som
supermanen, sådär utan vidare.