Plus+Plus

men inte vad vi får. Är det en drivkraft? Ja, en skall inte längre än i barnbokslitteraturen för att se berättelser från midsommar, blommorna, de sju slagen, ängen och springa barfota i graset. Det är frihet det. Grod-dammen, och ljung och alla ord som beskriver en värld som var och finns nu i små avkrokar, och krikar, men är på väg ut. Groddarmmarna gick redan på 70 talet, i alla fall våran, och resten följde efter. Varför vi accepterar det. Det är för att vi har en kort minne. Och klagar alltid på det som inte är bra här och nu. Medan vi då passivt drivs med in i frånvaron av frihet. Friheten är inte bunden av frånvaron av det som var vackert. Den är fri som en fågel.

den var norsk, men är det så att tron bär över bron och att den kan flytta berg? Då tror jag det menas, att om du tror att berget kan flyttas, så är det en stark drivkraft. Tron på att saken kan lösas, kan i alla fall lösa en del av problemet. T.ex går det att ta bort berg, för har de gjort med Flemmingsberget. Nu är det bara på att vänta att de flyttar högskolan, sedan är noll berg kvar. Och tillbaka är Flemmingsplattan. Om jag tror att miljöfrågan kan lösas, så kan den göra det? Det vill tiden visa. Men det är inte nog med bara min vilja där.

Jag har mina problem, även att jag försöker att inte göra den biten jag inte gillar. Hela uppgiften kan ryka på vissa undvikelses-strategier. Som jag har cementerad till en övertygelse. Jag orkar inte, betyder att jag vill undvika det.

Om jag försöker bli perfekt? Ja visst har det varit en drivkraft, men jag blir inte det ändå, för varje ting jag ändrar, förlorar jag motsvarande? Jag vet inte, eller är högst osäker, när det kommer till den frågan. Jag vet bara att jag inte blir perfekt, oavsett vad jag gör.

Perfekt till vad, liksom?

Det är viktig att förhålla sig till verkligheten, i Mumin, kometen kommer, gömmer de sig i en grotta, med klimat och miljöförstöring, så fungerar det inte att gömma sig i grottan. Det är att agera, och att inte gå in i depression. Enligt Pär Holmgren, är det minsta du kan göra mest möjligt, det innebär ett stort ansvar, men inga krav. Kanske det går att säga, så gott en kan, utifrån de förmågor en har. Och de som deltar är medansvariga. Det är få som lever som de lär. Ofta är det inte som ropar högst, även inte inom miljörörelsen. En behöver inte gå i grön kamuflasjdräkt för att vara den som gör effektivt arbete. Det duger med kavaj, eller bara kläder. En behöver inte ha mossa i håret. Eller gå i tåg och ropa nej till allt. Det är lov att ha karriär, och det är tillåtet att tillhöra vilket som helst parti. Ofta följer en i föräldrarnas fotspår. En kan vara drivande inom eget paerti och ledande. Det går även att konkurrera om att hitta smarta lösningar för kommande byte av livsstil. Nu äter vi oss in i döden. Och låter oss driva in i den som marionetter. Frihet är att kunne välja att följa eget huvud, mot någonting en tycker är bättre och mera intressant.