Plus+Plus

Borde vara en styrka och ge hopp, men i bland går det att veta för mycket. Då jag studerade, så blev miljökonsulenter, i varje kommun, en möjlig karriärväg, men nej, de anställde ekonomer och jurister, de ville inte ha biologer, som visar motstånd. Så det var ett måste med doktorgrad, och sedan högre och högre utbildning, det var drepande och drenerande för alla som inte ville till toppen. Eller som inte ville raka vägen till toppen. Att inte ens kunskaper inte belv värdsatt, och ett hinder, var slitsamt. I dag kan en naturvetare få jobb säkert. Men med åren blev vägen bredare och bredare, och fast en skall gå den smala vägen, var det roligt att få med sig mest möjligt. 

i dag är kunskapen tung att bära, när livet öde-läggas, så är det inget roligt att ha biologi som bakgrund, eller läran om livet, och då inte ens eget.

blir på plussidan. Jag är jättefeg, när det kommer till att kontakt med folk. Jag undrar på om vi är flera. I det missar en bra kontakter, och gemenskap. Det är alltid så att ursäkten är att en inte är bra nog. Men i stället för att få det bekrätad eller avkräftad, så sitter en där år efter år, till sista tåget går, och missar folken och möjligheter. Jag står verkligen i fara för det. En kan säga att jag vet vad jag har, men inte vad jag får, är anledningen där med. Men just där vore det bra att chansa. Däremot har jag missat i kontkaten med folk, men det är en dålig ursäkt. Jag känner väldig bra folk, men i bland passerar någon, som ger möten och som en inte önskade att en skulle ha missat. Och sedan känner en många som en även råkar mista, om en skall jäkta nya. Det var inte meningen att det skall vara för enkelt. Men att våga är nog vesentlig för hoppet.

Men det känns tryggare att vara feg.