är ljusgrönt

sig och sitt, medan vissa blir rikare och rikare, så är det motsatt för mig. Hur många organistaioner behöver inte pengar, och dem jag inte har. JAg försökte betala för omställningen, det gick inte men däremot till skydda skogen. Jag undrar på om de tillvarutar perngarna så att de inte stannar i sofforna. Och sedan går de till chips hemspizzor och öl. Jag höll nestan på att dö av svelt. Jag undrar på mitt öde som en frontsaldat, som betalar för att vara det, tills jag typ stuper, är helt fastlåst, om jag inte klarar mera och vem som tar äran för allt till slut. Det är inte alla i miljörörelsen som jobbar lika hårt, det är även dem som gillar gudlmedaljen runt halsen och gärna i en soffa med en god kom-hem-pizza.

Det är ju någonting med snällhet, den är kronisk och lätt att försyna sig av. Visst gillar jag folk som har egna åsikter, men även dem som är tystlåtna och föriktiga naturligt. Och som ger lite mera än de tar. Samhällen fungerar inte om alla bara skall ha förstapriset. Apropå snäll, så kunde inte slänga de sista kornen av müsllin, så jag satte den ut till fåglarna, och det är säkert inte ok här. Det går faktisk och göra många olagligheter, just för att en är snäll i grunden. Snällhet är något många misgillar till de själv kommer där att de behöver den.

Jag måste medge att mostern och katten saknar jag mest, godhet tar en för givet, tills den inte finns mera, och den stora saknaden hade inte jag alls räknat med. Folk som är ok, blir allt för lätt tagna för givet, de brilljerar inte, tar ofta liten plats, men de gör platsen runt sig snygg, och det kan en först förstå, när den inte finns mera. 

på olika nivån. Det finns säkert politiker med som tänker, om jag inte har det bra skall ingen annan få det häller. Om jag måste avgå, så får hela mänskligheten gå. Politik är av och till bara hemskt primitivt.

När jag skriver under min nivå, eller underpresterar mår jag rätt och slätt inte bra efteråt, både skam skuld och dåligt samvete gör nytta, de berättar när en inte gjort bra ifrån sig. Om en börjar lyssna på sig själv så kan man se när skam, skuld och samvete är befogade, eller bara gammal spam. Det kallas självutveckling. Det är inte alltid självhjälpsböcker måste köpas in. Det är även möjlig att börja lita mera på sig själv och lyssna in det som inom ger den balans en behöver. Livet kom före alla psykologer och alla självhjälpslitteratur. Livet har sin egen visdom när vi böjar lyssna öppet. Jag kan inte underprestera mera, det blir under mitt lik. Faran är ju att jag inte kan låta bli, det är för mycket jag att både under och överprestera. Vad gör en egentlig åt sig själv? När jag är jag blir det ganska enkelt inte rakt. Jag tycker det verkar vara ett väldig tråkigt och konformt liv. De få som orkar på den en är stannar kanske endå? Det är utanför min kompetens att veta. Jag måste ta mig på allvar, men om det blir på för stort allvar, så kommer jag råka att trampa mitt i salaten, när jag är på veganpartyt. Ja missförstå nu inte. Jag tycker om veganer. Och jag tycker om salat.