När jag skriver under min nivå, eller underpresterar mår jag rätt och slätt inte bra efteråt, både skam skuld och dåligt samvete gör nytta, de berättar när en inte gjort bra ifrån sig.
Om en börjar lyssna på sig själv så kan man se när skam, skuld och samvete är befogade, eller bara gammal spam. Det kallas självutveckling. Det är inte alltid självhjälpsböcker måste köpas
in. Det är även möjlig att börja lita mera på sig själv och lyssna in det som inom ger den balans en behöver. Livet kom före alla psykologer och alla självhjälpslitteratur. Livet har sin egen visdom när
vi böjar lyssna öppet. Jag kan inte underprestera mera, det blir under mitt lik. Faran är ju att jag inte kan låta bli, det är för mycket jag att både under och överprestera. Vad gör en egentlig åt sig själv?
När jag är jag blir det ganska enkelt inte rakt. Jag tycker det verkar vara ett väldig tråkigt och konformt liv. De få som orkar på den en är stannar kanske endå? Det är utanför min kompetens att veta.
Jag måste ta mig på allvar, men om det blir på för stort allvar, så kommer jag råka att trampa mitt i salaten, när jag är på veganpartyt. Ja missförstå nu inte. Jag tycker om veganer. Och jag tycker
om salat.