sig och sitt, medan vissa blir rikare och rikare, så är det motsatt för mig. Hur många organistaioner behöver inte pengar, och dem jag inte har. JAg försökte betala för omställningen, det gick inte men
däremot till skydda skogen. Jag undrar på om de tillvarutar perngarna så att de inte stannar i sofforna. Och sedan går de till chips hemspizzor och öl. Jag höll nestan på att dö av svelt. Jag undrar på mitt
öde som en frontsaldat, som betalar för att vara det, tills jag typ stuper, är helt fastlåst, om jag inte klarar mera och vem som tar äran för allt till slut. Det är inte alla i miljörörelsen som jobbar lika hårt,
det är även dem som gillar gudlmedaljen runt halsen och gärna i en soffa med en god kom-hem-pizza.
Det är ju någonting med snällhet, den är kronisk och lätt att försyna sig av. Visst gillar jag folk som
har egna åsikter, men även dem som är tystlåtna och föriktiga naturligt. Och som ger lite mera än de tar. Samhällen fungerar inte om alla bara skall ha förstapriset. Apropå snäll, så kunde inte slänga
de sista kornen av müsllin, så jag satte den ut till fåglarna, och det är säkert inte ok här. Det går faktisk och göra många olagligheter, just för att en är snäll i grunden. Snällhet är
något många misgillar till de själv kommer där att de behöver den.
Jag måste medge att mostern och katten saknar jag mest, godhet tar en för givet, tills den inte finns mera, och den stora saknaden hade inte jag
alls räknat med. Folk som är ok, blir allt för lätt tagna för givet, de brilljerar inte, tar ofta liten plats, men de gör platsen runt sig snygg, och det kan en först förstå, när den inte finns mera.