är ljusgrönt

Det var så min uppfostran stora delar av tiden. Det förstörde realationen till far redan vid femårsålder, han jag liknar mest, och då han dog, hade jag nästan sörgat klart genom åren. Jag förlorade kontakten med han jag liknar på, och vi kunde ha delat så mycket mera.

Det är bland de mest ödeläggande sätt att härska på, och det leder alla i isolation. Det arvet, skall en inte vilja välja vidare. Det leder till generationer av plågor och problem. Det skadar barnen som är lika glada i båda sina förälder, och det skadar den vuxna realtionen, som splitt härsk, hat hämnd och straff råkar. Då haverar den viktigaste styrkan inom en familj. Det är inget arv att ge vidare. Jag hoppas släppa se det gå igen. I min och i familjerna i släkten, det är inget vidare. Och det ger inget vidare.

är et mest lusna och låga en människa kan driva med. Jag blev uppfostrad på det sättet, men de som anvädner det som mål och medel, sänker sig till en nivå och brenner alla broar, tillbaka, det är aldrig svårt att förlåta någon som vill. Men att vilja förstöra allting, och då kan det inte vara stolthet som är drivkraft, men någonting värre. Hämnd, till förljd av skadeglädje och skadefryd, avundsjuka och önskan om att råka någon illa, utan större andledning, är så förödande, för den sänker all invoverade till gruond zero, och det bli omöjligt att bygga upp någon ting annat än ett träsk, för någon. Om en har barn, och vill ge dem en framtid, så tar den framtiden från de aller finaste barnen i världen. Den smakar bara ont, som piggttåd i ett läger. Och framtiden landar där. För alla involverade.

läste vi om en norsk författare som hade sagt att han hade tvisyn, och hur det nu hade gått till så kände jag att det hade jag med. Det mästa i livet är ingen förmån, det är överlevesles-strategier, och jag tänkte väl inte mera på det. Jag var typ ingen och han var en känd författare. Tvisyn är att kunde se en sak från två sidor, och på detta sättet så kommer jag fram till en kompromiss inom mig. Jag har förstått att det retar många, fast det har inte varit medvetet, och det skulle ta år och dag fatta varför något retade sig på även det. Det är ett tillnärmingssätt, jag hade ingen att diskutera med, och växte upp i oärlighet. Att bli marginaliserad beyder att en måste hitta nya sätt att överleva på utanför de trygga sfärer. Jag delade inget hemma, och gör fortfarande inte det. Tilliten till de gick helt, men jag bevarade mycket inom mig oförstörd, som de inte kom åt. JAg måtte stänga dem ute, annars hade det inte varit någonting kvar. Allt blir en vana, men de ger inte sina barn några gräddfilar precis. Rädslan gjorde mig tyst, jag belv en observatör till livet, och förskte tolka det jag såg till något meningsfullt. Även det kom till att ta år och dag. Folk glömmer bort då jag är i dag välartikulerat, välmenande och vänlig i grunden, att mitt jag vilar på en vädlig dålig grund. Det skall inte många tuvor till för att välta hela lasset. Bortanför empatin finns anklagande, kravstorhet och förakt. För dem de inte vill förstå sig på.