är ljusgrönt

gjorde jag ingen större success, men det bästa var kanske möta alla folken, som inte gör det, vardagsmänniskor, ser vardagsliga ut utanpå, men har ofta stora kvaliteer som männsikor, dessa utgör mina nuvarande vänner i Sverige. Och under det vardagsliga är det guld som glimmer, på riktig. De behöver inte klä sig upp i guldkläder, det räcker att de har riktiga hjärtan. Och att nå dessa utgör hoppet. Här är även alla mina vänner från alla tider inkluderade. Och familjen.

Jag tror att folk som mr. oblldat och hans gunvor styr i stor grad vad svt har ur sig, det är bara en känsla, men dem skall man inte förakta. Känslorna alltså.

Engagmanget blev rent grönt, det ursprungliga naturen var hotad och vi med den. Allt jag hade trott på om framgång, var illsuioner. Det är inte en gång egiosm som är drivkraften, då den leder till undergång. Det är bara osmart. Hur gör jag av min sorg? Kläder mig i modefärgen svart. Nej, aldrig mera mode. Aldrig mera shoppingcenter. Aldrig mera frossande, flygande och planlöst körande. Aldrig mera överförbruk. Och till slut orkar jag inte ha med folk utan förnuft att göra. Som tur har jag några runt mig med förnuft. Förnuft är så mångt, mende leder åt rätt håll. Jag har även vänner som är förnuftiga som inte är på facebook, heike till exempel. Nu gäller det att haka tag i de bästa folken, och sedan köra på, utan bil. Jag har mött några inom miljörörelsen  i Sverige. De är bar folk, och sedan så hoppas vi kör på, utan bli, i stor fart och åt samma håll.

Det var roligt ett tag, i 85 deltog far och jag i fredsmarcen som gick till Paris, vi gick lokalt och sjöng Nordahl Grieg, kringsatt av fiender, jag deltog i demonstrationen på början av 80-talet mot byggande av vattenkraftverket I Alta i Finnmark, längst nor i Norge, då arbeiderpartiet och Gro Harlem Brundtland ville demma ner Altadalen och Alta-älven för lite kraftproduktion, och de fick igenom det. Romantiken var i färd med att bli borta. Kraft-socilaister kallades arbetarpartiet. Under tiden blev det mindre och mindre roligt. Far misgillade det de gjorde. Men jag hade många vänner som var röda, det var kusinen, danske dorthe, oslo-marit, och sedan gro, vi ha samma åsikter, det är roligt. Och vivann, och den ena med den andra av mina vänner. Då är det bra vänner, folk som har tänkt ett helt liv. Har jag glömt någon? Och oslo-ingvild har tillkommit. Norge blev en ankdamm och är det fortfarande, änder som simmar runt i oljan och äter oljepängar, och det finns knappast förnuftig engagemang. Det blev en lättnad att flytta bort från ankdammen och till Sverige. Där fick jag fullt upp med två döttrar dagis och skola, möss, marsvin, vandrande pinnnar, kaniner, hamster, ökenrottor, katt och möss samtidig, katt igen och två hundar. Och jag kunde inte rösta annat än lokalt och jag började andas bättre av det. Att få familj är en riktig höjdare. Och väldig mycket jobb och engagemang i familjen. Det var fullt upp i några år. Sedan hörde jag meteorolog Pär på teven i sverige. Engagemnagen var på igen, det går nog inte att sluta med engagemang om en har börjat. Det var nog hans engagemang som fick mig till att gå igång igen. Det var omöjligt att låta bli.