är ljusgrönt

Jag har sökt praktikplats på sustainergies, jag behöver praktik om jag skulle gå vidare. Jag har för liten erfarenhet i arbetslivet, jag hittar inte mailen igen och inte de andra mailen häller. Jag får ungefär 100 mail för dagen, miljö ditt och miljödatt, och hittar til slut inget, och hittar inga lösningar på det problemet. Tar en för stor tugga, så svälter man? Det får inte att gapa över allting. Att begränsa mig, blir ett låååååååångt projekt. Det att inte känna sina begränsningar, passar gott på den jag är. Det är då ingen höjdare att inte ha något eget liv. Jag försöker nog göra alla till lags, det är hemskt att medge. Hela problemet är onödig tristesse. Och det måste ta ett slut, icke sant ? Om en säger måste framför det en själv eller andra ska göra, fungerar inte. Måste innebär ofrivillig tvång.

är de gränslösa retare, det är ganska nyupptäckt förmåga, jag gillar verkligen att skoj-reta folk, i motsats till mobbning, är det välmenande, men jag kan passera sträcket, och då blir det viktig att folk säger till. Det att busa med folk kan så lätt missuppfattas hit eller dit. Det är nog bara ett sätt att bemöta andra på. Eller så får jag säge, det var inte jag, det var kulturen min.

Nu ramlade något eller någon i trapphuset. Vardagsdramatiken pågår.

kom Anna in och hjalp mig, och det är något mera med folk som inte bara ska ha och ha, men kan ge, utan betalning. Jag mötte överge Tiger i höstas och saknar han jättemycket. Men Anna hade hunden tjejen, en misvårdat hund som Anna övertog, jag föll pladask för lilla Tjejen, med sina guldbruna ögon, med en botten som verkar ändlös av livserfarenhet. Det som var turen var att det är ömsesidigt, och vi har fått en relation hon, eller hund och jag. När det gäller människor så det nog väldig lång tid att skapa någon frisk relation.