är ljusgrönt

Hur ska här gå? Blir jag ett huvud kortare, precis som på retoriken, när de har gått less på mig. Hur ska det här gå med Inga Ting och hennes friare? Går det åt skogen? som med den svenska skogen och dens invånare är i färd med att göra. Eller kommer prinsen kanske? och räddar det allt. Räddar skogen, död eller levande, som Joppe sa det. Ja joppe på bollibompa.

Nu följer ett litet scenario, som kan vara precis som med andra scenarier, som klimatscenarier, typ. Ganska trovärdiga.

Lasse frasse och krasse, nej ursäkta mig, nu är jag ju på villovägar.

Kalle och Lasse och Fritjof ser plötslig ett skylt med Surfing USA på, de älskar surfing ja lite granne USA med, fast de struntar i allt som inte handlar om surfing, egentligen. i vår nutidas saga handlar det i verkligheten om brädsurfning, en mexikan har slagit sig ner och startat företag med brädsurfning i Mälaren. Strunt nu i om det går att surfa där eller inte.

När de förstår att det handlar om surfing och inte surfing, kan de inte låta bli att pröva sedan de är så överupphetade, medan djuren får läppja i sig vatten från Mälarens Strand. Självklart ramlar alla tre ner i Mälaren och blir dygn-sura. Det hjälper inte att byta trosorna då. Inget hjälper, och ännu värre blir de två hundrade metern, till de kommer till ett skylt det står SurfaIT på, och räddningen är nära. Dygnsura som ni vet att de är, tar de kål på och korstslutar hela den avanscerade larmningen, och står plötsligt som fånar eller får, framför Inga Ting. De ser ju henne inte, de har ju sätt långt snyggare tjejer på nätet. Men och men, kan det vara kaninen som gör skillnaden, då snoren eller snøret eller linan, det kanske heter på svenksan, till kaninen, vicklar sig runt Inga Tings ben och hon faller framför och för Fritjofs håriga ben.

Kan det bli värre? OCH det får NI veta efter sommaren, och efter den stora festen 22/5 för allt LIV som växer och gror på jorden.

Lite info följer i morgon, efter dess tar Fritjof och co lite sommarledigt. Och det gör ingen ting, Inga Ting? eller hur?

Och just i detta sekund får prinsen sin prinsess i ett annat sagobröllpöp en bit ut i Atlanten. 

Good luck royal Harry, to you and your princess.

tebaka till djuren. I folksagorna representerar djuren olika typer, typ, och de samtalar. Nu är detta en saga från våra dagar, när du kollar ut igenom fönstret, ser du kanska dessa olika typer och figurer. Just denna sagan är från Stockholm län, den värsta sagovärlden, med all typ av filurer.

Detta utspelar där Mälaren och Östersjön mötas, typ, och vilken dramatik finns inte där.

Djuren som är med i sagan är en hund, en katt och en kanin, med förutom finns även vargen, haren, räven så klart, dingos och var inte gåsen med? Och nu tar vi ett överblick över bestånden av dessa djur i nu och förtid. Vi återkommer!

Men innan den riktiga dramatiken, måste vi se närmare på filuerna Kalle och Lasse och Fritjof, som var passe less på att gå själva, de hade kommit nu en kilometer eller närmare bestämt 1000 meter, det hade de aldrig gjort förut själva, de kände sig alldeles utmagrade och solen stekte. De hade ingen större tanke på djuren däremot, som inte hade fått vatten på flera timmar. Pojkarna såg precis ut som samtliga pojkar runt 30 gör i dag, de hade shorts, svarta caps och en skjorta och i sin svarta ryggsäckar hade de slängt ner det de trodde de fick bruk för, tyvärr var det allt datautstyr, samt några trosor. Större fantasi hade de inte. De hade glömt tandborstor och hårborsten och handdukar. Kalle gick i en blårandig skjorta, Lasse in en rödrandig och Fritjof hade kastat på sig en flerfärgat rutig skjorta. Det var inget vidare upptåg.

Och vi följer en lite tragedi, vidare. Men kan nu dessa lata drängarna vara goda på botten? Det är ju en otrolig mångfaldighet och inte bara enfaldighet här på jorden.

Att söka djuren skulle bli ett svare strev, som vi säger på norskan, det stannade vid vargen, dens utbredelse är skyddat, den lever så att säga under skyddat indentitet på grund av rovdjuret människans omättliga blodtörstighet, Inga Ting måtte gråta lite när hon läste om hur illa det var. Men vargen är ett socialt familjeDjur. Så är det sagt. Och Inga gav upp tanken på söka upp hur många kaniner som finns Sverige förr och nu. Där blev säkert det motsats och människan orkar inte en gång att äta upp dem, de är ju överallt, i princip.

för någon ting?

Kan det vara ett nivå man lägger sig på som är lite bättre än någon annans, det kan vara religion, eller pengar, men det kan även vara främmandeord, eller dyra bilar, då kalles det snobberier, det kan var smink och frisyr, då kallas det fjolleri, det kan var att här i familien använder vi bara silvertallrikar, eller en jargong, särskild inom universiteten och facktermer av bara ord som inte går att fatta, de fattar det knappast själv, och använder hela sitt på att äga tolkningen av ordet. Och det tyckte Inga var inget vidare, hon tyckte inte om att sätta upp plasthäckar mellan folk och folk.

Men är det inte bra att vara hederlig? inte stjäla tjuva ljuga och supa?

Kan det vara så inget är riktig svart-vitt, då det beror på vem som sköter orden? Tänkte Inga Ting.

Då är vi tillbaka till Kalle, Lasse och Fritjof, de hade inte kommit långt, de grälade, var jättehungriga, de hade ingen surf, så de kom inget vart, Google maps fungerade inte. Då såg de plötslig ett skylt med surfing på. De var lite svagsynta, som folk som sitter och surfar för mycket gärna blir. Man får aldrig tränat ögats musklar, och distansen till skärmen är precis 2,202 dm eller 22,02 cm eller 220,2 mm. Varken mera eller mindre.

Tillbaka till ingas värld, såg det annorlunda ut, hon hade sätt folk komma och gå och var inte imponerad, de hade inte byt repliker på typ 30 år, det var som pjäs, och hon förstod inte att folk orkade att säga replikerena i repris, flera gånger. När en fyller 30 år blir en dessutom pepparmö, och det skrämde Inga Ting. Tänkt att snart ha lävt livet, utan en enda replik. Hon var inte med i teatern alls, och det verkade läskigt med åren. Det är en negativ ting med att vara kritisk publik och det är att en aldrig har spelat någon roll. Eller någon större roll. Eller bara en underordnat roll. Och det spelar ingen roll för andra, var hon sitter, det eller hon, går i ett med kulissserna.

Problemet är att vi låter oss imponera av ting. Det som vi tar för givet, är grunden, medan tingen är där för att vi skall luras, imponeras beundra och låta oss gå på limmpinnan om och om igen och igen. Problemet blir då att det vi tar för givet och den dagen det inte pallar att hålla kulisserna uppe havarerar alla ting och teppet faller. Eller på svenskan blir det kanske: den flygande mattan kraschlandar? Rakt i publiken.