Shahen velat ta livet av mig efter ett dygn. Med en lång sabel, närmare efter en timme typ, mera hade han inte orkat, eller så velat han precis som Istvan bistvan sätt på mig som ett kryp, då jag hade fått black
out, börja skaka hejdlöst, och svättas, äckel, ville shahen ha tänkt innan han petatde svärdet genom mig innan ha tog en drink och sa vär så god nästa.
Man måste ju få liv i någon annan
som författare eller berättare, det går ju inte att vara totalt ego då inte totalt eko häller, även det blir alltför tråkigt. Jag har inte den förmågan, så när egoteman tynar ut, finns inte mera.
bara oeändligt med långtråk.
Jag har ju redan visat mig vara en totalt odåga när det gäller retorisk analyser, fem gånger 12 sidor har jag skrivit, och fått kommentarer som borde gått in i historien,
så långt från godkänd som möjligt, ja den är klockren från en kommunikationsexpert, den satt komplett, och efter det är det omöjligt att skriva en retorisk analys, expertens ord ringlar i öronen, som en
brandalarm. Garanterat lyckade ord från experten, garanterat att jag aldrig passerar. En riktig och viktig retoriker som sa rätt ord i rätt tid, han måste vara lycklig nu.
För att få liv i någon person måste
en ha fantasi, och faktisk kunde flytta över egna och andras egenskaper i en figur, med en typ av personlighet ala Jung. Och personen kan inte alls ha något tråkliv, hon måste ha ett språk, en stil ett nätverk, ha åsikter
som inte är mina, hon måste kunna mörda eller våga något, hon måste vara ett paradox i en kontext, nej nu förstår jag inte längre vad jag skriver, hon måste vara lite mera intelligent än jag, inte
orkar jag att skriva om vanvård ensamhet utanförskap, nej hon måste vara hjälte, lite motsats av jag, inte sitta gömd baakom en dator. Hon måste träda fram just som retorikern i rätt ögonblick, plinger orden
som råkar sätta i gång en kjedjeraktion, som änder i något mera än dåligt självförtroende, som var resultatet av retorikexpertens väl utvalda ord till mig, dessa orden måste leda till drastiska öden
då orden råker träffa flera och som faktisk agerar, och i motsattser tilll varandra, och til slutt mötas dessa i etn typ crescendo, BOOM!!! Och Nobelprisen ringlar runt halsen min, medan retorikexperten frågar efter min autograf,
Yes!!!
Rent bortsätt från att hela storyn inte finns, bara egofantasier leder inte till annat än att de 10 som följer bloggen faller från en efter en efter en som hos Aghatie Christies figurer, något hon blev rik och
berömd för, medan jag blir fattigare.
Jag måste skriva om en glad i männsika, då måste jag förstå hur hon tänker, det kan bli hur bra som hälst, en männsika fullständigt nöjd
och tacksam, Hennes öde kommer att bli min lycka, jag måste skriva om hon som lyckas, och jag måste då föstå henne och hur det kan gå till.
Yes, nu är hon skapat, den glada kvinnan som lyckas, hennes namn
kan inte påminna om mitt, men det måste vara vackert. Vi kallar henne Viktoria:
Segerinnan!!!!