hämtning

I dag skämdes jag då jag delade 14 saker om det samma, jag är död ospännande, samma mördande av livet varje dag på svorska, aldrig något avvikande, lika dödligt ospännande dag efter dag efter dag, år efter år, hos Anna serverar jag de samma platta skämten dag efter dag, månad efter månad, nu ser hon tomt förtvivlad och apatisk ut, när jag serverar de samma plattheterna för miljonte gången på få år. Snart dödar jag allt livet på jorden med mina platta skämt, och till slut faller teppet, som var Agatha Christies sista bok om Hercules Poirot, eller var det nu rätta namnet? Så jättespännande är jag inte, reportraret går om igen och om igen, och i bland tycker jag synd om de stackars liven nära mig. Vore jag mera spännande hade jag många beundrande, men serni det har jag aldrig haft, och det tycker jag nog är trist, som Per Lagerkvist sa, ja visst har jag kunskap, men det betyder inte att jag är spännande. Uttråkande var ordet.

Faktisk så hade jag tråkat mig själv ihjäl om det var bara mig.

Det är viktig att upprätthålla biodiversiteten av många anledningar.

Min genetiska variation är för liten.

är det och inte idealismen, som är.

Det är där situationen möts. Kapitalism har blivit till ett värdeladdade ord, de som upplever det som positivt vill kämpa för det till vi alla är borta, för så är det med värdeladdade ord, folk förstår inte ordets innebörd, bara värdebedömningen, idealister kan upplevas som särgrupper med udda beteenden. 

Då är vi i retoriken, med situation, funktion och presentation, det saknas i dag folk som kan nog om hållbarhet, och just som med Gretas roll, saknas det professionella. Men vill jag vara det, då måste jag gå vidare på presentation, och kunne möta folk jag tycker är slitsamma rent professionellt och sluta med min skämt, som bara är ett sätt att undvika seriösa samtal, där det krävs något mera.

Amazonas, jordens lungor står i brann, på grund av en president som inte är proffesionell. Det var som att höra det samma som för decennier sedan, och utan att de flesta förstår allvaret. Jag har hört det förut,vill jag en lyssnare? Nej. Att ta mig på allvar och stå upp för det jag kan?

Det kräver något av mig. Vill jag verkligen ge avkall på alla mina dåliga skämt? Komiker blir jag inte, men det som var befriande i dag var Löfwens huvud, jag gillar skämt, men det betyder inte att jag är duktig på att framföra dem. 

Då klinger Emils, Hagabergs mentor, ord om att ta sig på allvar in. Vad vill jag, fylla någon funktion eller inte? Följ, följ med, så får ni se.

Den sista meningen var ett försök på lättsamhet.