är det och inte idealismen, som är.
Det är där situationen möts. Kapitalism har blivit till ett värdeladdade ord, de som upplever det som positivt vill kämpa för det till vi alla är borta, för
så är det med värdeladdade ord, folk förstår inte ordets innebörd, bara värdebedömningen, idealister kan upplevas som särgrupper med udda beteenden.
Då är vi i retoriken, med situation,
funktion och presentation, det saknas i dag folk som kan nog om hållbarhet, och just som med Gretas roll, saknas det professionella. Men vill jag vara det, då måste jag gå vidare på presentation, och kunne möta folk jag tycker
är slitsamma rent professionellt och sluta med min skämt, som bara är ett sätt att undvika seriösa samtal, där det krävs något mera.
Amazonas, jordens lungor står i brann, på grund av en president
som inte är proffesionell. Det var som att höra det samma som för decennier sedan, och utan att de flesta förstår allvaret. Jag har hört det förut,vill jag en lyssnare? Nej. Att ta mig på allvar och stå upp för
det jag kan?
Det kräver något av mig. Vill jag verkligen ge avkall på alla mina dåliga skämt? Komiker blir jag inte, men det som var befriande i dag var Löfwens huvud, jag gillar skämt, men det betyder inte att
jag är duktig på att framföra dem.
Då klinger Emils, Hagabergs mentor, ord om att ta sig på allvar in. Vad vill jag, fylla någon funktion eller inte? Följ, följ med, så får ni se.
Den
sista meningen var ett försök på lättsamhet.