hämtning

vi Ryssland, i dag har jag, kalasjnikov och petrogad, underskrivit, the bad bad deal, really bad deal, kalosjnikov med sitt gevär och petro grad med det andra geväret, the bad bad deal, typ imperialisme, ja som kina i Afrika, jag har fått en dålig influens eller influensan efteråt, jag ligger under täcket med tre tjocka tröjor, två byxor och två eller tre par strumpor, de kan jag inte ”put-off” då går den ryska ruljetten i gång och jag kan råka dumpas bland kärnavfall vid Sibiriens ishav.

Ja det är fruktansvärd: Inga älskar Inga.

Ingen kan kalla sina pojkar för Ingen eller Inget, det går inte, det är inte så snällt.

Men i Norge har man rationelliserat bort t eller n och vi har mansnamnet Inge. På tyska är det ett kvinnonamn, men inte i Norge. Men det kan bli hur illa som helst: Inga älskar Inge, det låter inte bra eller inge vidare, ja vidare är nästan ett namn och också andre, ja fast man omskriver det till André. Inga andre, blir till en den eller hen på nysvenskan, inge, ja underförstått ingen, inge andre vidare, det låter jättensamt. Man får inte skoja med allvarliga saker såsom namn?

Ja, det förstår jag gott, pronomen kallas det ju, omgjorda till namn? Ingen heter som? Den? Eller andre är ett siffer? Vidare är ett, oj det är adverb? Grammatiken haltar, vidare. 

Tänk att skriva om inge ting, n är underförstådd, det hela liknar ett oår, och så känns det också.

Det känns inget vidare.