Ja det är fruktansvärd: Inga älskar Inga.
Ingen kan kalla sina pojkar för Ingen eller Inget, det går inte, det är inte så snällt.
Men i Norge har man rationelliserat bort t eller n och vi har mansnamnet
Inge. På tyska är det ett kvinnonamn, men inte i Norge. Men det kan bli hur illa som helst: Inga älskar Inge, det låter inte bra eller inge vidare, ja vidare är nästan ett namn och också andre, ja fast man omskriver det
till André. Inga andre, blir till en den eller hen på nysvenskan, inge, ja underförstått ingen, inge andre vidare, det låter jättensamt. Man får inte skoja med allvarliga saker såsom namn?
Ja, det förstår
jag gott, pronomen kallas det ju, omgjorda till namn? Ingen heter som? Den? Eller andre är ett siffer? Vidare är ett, oj det är adverb? Grammatiken haltar, vidare.
Tänk att skriva om inge ting, n är underförstådd,
det hela liknar ett oår, och så känns det också.
Det känns inget vidare.