hämtning

samma medel, hänga ut folk och trackasera dem? Nej tack. Det är inget syfte, och inget mål eller medel eller metod eller resultat, jag älskar att tulla med folk, eller tramsa, och vissa kan missupfatta detta säkert. Att jag har hängt ut mina egna här? Ja kanske, min var de nu mina egna då? I bland ställs livet på sin spets och det blir lite liv eller död över det, och överlevelse-instinken är ganska starka, i alla fall hos oss som älskar livet i grunden.

även en återhämtning att inse vad en har varit med om, och sedan sätta nya gränser och sedan bara acceptera att livet blev som det blev. Jag tillhör dem som har klarat sig, så långt.

Att ge sig på andra, om det är mobbning eller annat, är lägsta punkten, men för de vi alla är utsatta, brukar folk faktisk komma så lätt undan med det, och så många använder det som metod. Det är lågt, borde inte ge annat en en bismak, och det är en falsk väg upp, och det är inte alls någon väg. Den är inte farbar och inget att följa efter.

Som förbilder ska en visa en väg som är farbar.

självsäker? nej. självtillit? nej. självkänsla? ja. självmedveten? ja. Självklar? ja. Självgod? ja det är nog den som varierar mest. självbild? nej då jag inte blev speglad.

Orden om mig som barn är självständig stark glad harmonisk och balancerad.

Måtte de ge sig på min person? Ja de gjorde det. Och jag belv ett resultat. Och ansvaret? Att inte ta det, är nog ett personlig val, som gör skadan större och som jag måste förhålla mig til. Vissa folk blir skadliga när de ger sig på andras personlighet eller natur. Att gå innan för de innersta gränserna och förstöra är alldeles helskadligt. Det gäller all natur, även jordens. Alla har en gräns, och alla är inte lika. På gund av en gentetisk olikhet, vill inte alla kunna skada, eller göra så liten skada de kan. Att skada andra medvetet måste tillhöra de allar grymmaste synderna. Och sedan inte stå för det.