hämtning

aldrig i livet, de kunde tro att jag är svag och att jag aldrig kan sluta.

Då tar jag skylten, jag är jättetuff, och stoppar i gapet på dem!

Det gäller att hålla uppe sin värdighet till sista skansen, eller hur.

För är det inte det livet handlar om, eller meningen med hela livet?

Aldrig lipa, för då har de dig, är inte det ett jättebra motto?

Det borde ni prova, ni kan få låna det av mig, det kostar er en del, men ni blir jättelyckliga av mitt motto, jag skickar det i retur, i fall det inte känns så! Eller lever upp till eran krav!

Löp och köp! Innan mottot tar slut!

men med perspektivet att det kan vara förbi med jordelivet, fördi vi inte äger måttehåll, så varför ta det på så allvar. Om jag går in på kontoret till Löfven, ja det vill inte funka hos Annie, och säger, uräskta mig, jag kom visst lite fel, men du kunne inte ställa om i morgon till fosslifri väl? Vad hade det gjort egentligen? Eller om du ställer om allting i morgon, så skall du får en karamell; snälle löfven, du ska får en gratis resa till sydpolen om du ställer om hela svergie och skandinavien!

Det går ju inte att hota, då kommer hela insatstyrkan och skjuter mig, och där finns det ingen värdighet.

Men egentligen borde motto vara: Vi dör bara en gång, så ta inte livet på för stort allvar.

Det är väl mera tanken på de hemska begraviningstalen, som kan hålla en för mycket på mattan. 

Ärlilg varför ta allting på blodig allvar, vi är ju på jorden ett sekund. typ. Och som alltid ger man vidare det man lånade i lika fin skick som då man kom. Självklart. Det lärde jag då jag var tre år typ. Hallå!