av dejtare?
Att leva med någon är sura strumpar, sura kommentarer, svamp, kräk, spyor, att uthärda vardagen och sedan drömmer alla om den perfekta kärleken, det är hur dumt som helst, det är ofta mera
jobb än glädjor. Att möta folk skall vara oförpliktande, och folk måste lära att hantera Nej ifrån andra. Med 7.6 miljarder, så finns inte det enda rätta, det finns däremot folk en uthärdar längre
än andra. Och lära folk bort från att ha alla dessa förväntningar på en person. Det tar år att lära andra att känna. Så det måste vara tillåtet att lära andra att känna. Eller hur?
Med kontrakt på förehand, måste det nästan bli misslyckad. Kontrakt kan en skriva i fall man vill skriva. Tvångsgifte? Ja visst om en baserar det hela på dejtning. Det är ett av de moderna luftslotten tyvärr. Dit
söker vi alla, utan att förvänta någonting av sig själv. Alla goda egenskapar skall en person säkra en livslångt. Motdaten är att inte någon förväntningar på den andre, det är hemskt med.
Allt i ett, från morgon till nästa morgon, och med en lång kravlista, som börjar med utseendet. Hjälp och tröst, där kan en snacka om genbruk och recirkulering. Och möte andra, borde ideellt sätt vara för
att skapa vänskap. Men vi sitter alla och biter naglar, sedan en tror att alla hoppar på en, med en redan signerade kontrakten. Att folk hoppar på en med redan signerade kontrakt? Ja det händer, sedan det finns folk som vill binda alla.
Men om en tror att alla vill binda alla, så är det en spekulation eller inte? Jag vet ju inte, men det vore dumt om det var så det fungerade. Ordet Nej kopplas till avvisande, för att det är för få som kan hantera ordet
Nej. Eller Ja, för då tror de att man blir påhoppad oavsett. Måste livet vara så där komplext?
Alla vill äta alla? För att de behöver det? Typ.
Men det är inte så farligt att ventilera
det, då vi alla går runt i samma luften.