hämtning

jag har undrat över, är om det finns annat än egenkärlek hos männen. Det skrivas få böcker om temat. Väljer männen alltid att rädda bara sig själva när det brinner. Oavsett. Är alla intresserade av sin dator, bil, sin modelljärnvägsbana med autentisk ljud, sin karriär, att göra minst möjligt för gemenskapen, sin egen heder, sina ovanor, sina sura strumpor och sura kommentarer. Är de alltid sig själv närmast. Har någon ting annat någon som helst interess? Jag har ännu inte hittad boken som avslöjar detta. Det hela verkar vara som bingolotter. Och vem köper bingolotter? Då blir man fattig i längden, eller fattigman, en norsk julkaka, heter det julkaka? Det går ju inte så lätt att prova heller? Gör det? Provexemplar? På Åhléns? Prova i tre veckor och skicka i retur. Det tar längre tid än tre veckor att hitta felet på varan. Låna hem en månad som på biblioteket, alldeles kadaver är boken när du lämnar den, eller du själv. Löp och köp, vinn och försvinn, stick och brinn??? Det verkar vara enorma valmöjligheter, och magert resultat, gör det inte? Köp tre betala för två, ärlig, då blir det inflation i dem. Slit och släng, nej man får inte göra sig av med någon. In och finn, bolaget med dyra grejer i längden. Jackpot? Av vaddå? Att köpa Marx för 50 kronor? Nej då vore en desperat, han ser ju likblek ut och med ett tomteskjegg. Att gå på Zoo och se på dem avstånd blir nu jättebra, för där kan dom inte bitas. Eller?

Livet är en resa i nya insikter.

Då jag lite för sent försto att jag inte hade något nätverk i familj och släkt, började tanken på att bilda nätverk, av folk som en kan lita på, dvs kvinnor, sedan de inte kronglar till det. Nätverk är et måste om en skall klara sig. Annars får en gå till bolaget, goda råd utan nåd, och be om hjälp, närmast som på nåd. Det verkar fungera dåligt. 

Män i nätverk? Det är något som heter att bli kär och kärlek, och där kan en bli flugan i klistret eller flugan i spindelns nät, visst är den del av ett nätverk, men en väntar bara på at bli uppäten.

Plötsligt efter tre år går det upp för en att nätverket har ockuperat godstolen i tre år, utan att säga ett ord under åren, du har fått en modelljärnväg med autentisk ljud genom huset, du har blivit en dammsugare i medium storlek, nätverken äger moderbolaget, bluff och gruff, eller slår kanske med spanskröret efter varje middag, precis som Gilluous styvfader. Det är som den rena rama risksporten, och efter tre år, så fattar en att det hela var en bluff? Och att hela det gamla nätverket är uppäten det med? Det finns kanske undantag??

Att samarbeta med män i projekt däremot är troligen konstruktivt, då de brukar vara duktiga på det de gör.

Jag vet ju inte om alla mina antagelse stämmer, de är baserade på erfarenhet, och den är alltid selektiv, ofta utifrån baserfarenheten. Och kanske var detta de värste scenariors utfall?

Ja frågan går vidare. Skicka dem med postduvor!

människor kommer att vilja äga makten tillsammans är en illusion, sedan ca 10 % har som primärt basbehov av att äga all makt själv; frihandelsavtalet?, även jag försto då jag var ganska så ung, hur det ville enda, så naiv var inte jag alls, medans några inte verkar ha fattat det ännu.

Att få de som vill äga makt för maktens skull i en inre omställning? Knappast, det går inte att toffla runt när det gäller makt. Vad en gör åt det?, det är kanske att bygga en solid bas, så att inte den fula makten får serverat den på fat.

Maktbalans? Troligen, och det finns väl några få länder i världen som är mera välfungerande än andra. Men där saknar jag tillräckligt med kunskap, statsvetare borde veta mera. Hoppas jag.