Livet är en resa i nya insikter.
Då jag lite för sent försto att jag inte hade något nätverk i familj och släkt, började tanken på att bilda nätverk, av folk som en kan lita på, dvs kvinnor,
sedan de inte kronglar till det. Nätverk är et måste om en skall klara sig. Annars får en gå till bolaget, goda råd utan nåd, och be om hjälp, närmast som på nåd. Det verkar fungera dåligt.
Män i nätverk? Det är något som heter att bli kär och kärlek, och där kan en bli flugan i klistret eller flugan i spindelns nät, visst är den del av ett nätverk, men en väntar bara på at bli
uppäten.
Plötsligt efter tre år går det upp för en att nätverket har ockuperat godstolen i tre år, utan att säga ett ord under åren, du har fått en modelljärnväg med autentisk ljud genom
huset, du har blivit en dammsugare i medium storlek, nätverken äger moderbolaget, bluff och gruff, eller slår kanske med spanskröret efter varje middag, precis som Gilluous styvfader. Det är som den rena rama risksporten, och efter
tre år, så fattar en att det hela var en bluff? Och att hela det gamla nätverket är uppäten det med? Det finns kanske undantag??
Att samarbeta med män i projekt däremot är troligen konstruktivt, då de
brukar vara duktiga på det de gör.
Jag vet ju inte om alla mina antagelse stämmer, de är baserade på erfarenhet, och den är alltid selektiv, ofta utifrån baserfarenheten. Och kanske var detta de värste scenariors
utfall?
Ja frågan går vidare. Skicka dem med postduvor!