hämtning

jag sitter på stadshuset kafe med en A10 -karta i ungefär helformat och väntar på att klockan skall bli 17. Jag dör den stilla eller lilla död, magen skrattar, men jag kan inte göra det öppet, nära Solna inte så långt från Mälaren finns det ett ställe som heter Ingenting. Det är helt otrolig. Magen vill vränga sig i skratt och jag får behov att skratta helt fullständigt öppet tillsammans med allmogen. Jag dör av kartans vilda skämt, och undrar på om det är meningen att det är dit jag ska flytta. Jag dör nästan på mig, alldeles själv.

och oavsett vad en tycker om väder och klimatet, så känns det mycket närmare livet med oväder.

Att gå ut i ovädret? Nu var ju godstolen så god, och bara inga är ute, att alla sitter i soffan och godstolen och ser på bagge i stället för riktiga baggar, ja visst så där lever vi nu. Bagge ersätter våra liv. I stället för baggar. Och vi tycker så mycket om bagge och hans liv.

Det är bara SÅ spännande. Och JAG är inte ensam, jag avlar på dammråttor förstår ni, snart kommer det svamp med i hörnen. Då blir e tjenare polarna, skål o bånnski!!!

och jag far illa.

Om livet inte har något egetvärde, varför sätter man barn in i det?

Men om en nu älskar barn?

Ja det är frågan, vad är att älska ett barn? 

Har någon tänkt på det innan de fick barn? För att de ger livet mening, men om det är meningslöst i sig själv, så skall man belasta barnen med meningslösheten.

Att det inte behöver vara innehållslöst att leva?, ja men det var i senaste laget att fatta det nu.