jag sitter på stadshuset kafe med en A10 -karta i ungefär helformat och väntar på att klockan skall bli 17. Jag dör den stilla eller lilla död, magen skrattar, men jag kan inte göra det öppet, nära Solna
inte så långt från Mälaren finns det ett ställe som heter Ingenting. Det är helt otrolig. Magen vill vränga sig i skratt och jag får behov att skratta helt fullständigt öppet tillsammans med allmogen. Jag
dör av kartans vilda skämt, och undrar på om det är meningen att det är dit jag ska flytta. Jag dör nästan på mig, alldeles själv.