hämtning

att skriva blir omöjlig, så länge jag befinner mig i denna situationen.

Jag bor i en röd labyrint. och jag vet inte utgången, jag går på vilda vägar, i en labyrint måste en hitta ny mening och en väg och veta att en kanske aldrig kommer ur.

Det är ett priviligeium få förunnat, att ha en bas och kunne förflytta sig efter behov. Där ligger inte livet för de flesta.

Vi måste klara att möta vår egen litenhet, vi är inte unika, vi är bara egna, och dag kommer döden, som vi inte kan säga nej till, hoppa över eller ignorera, det går inte att trumpa, sura, spåtta på, man är inte större än döden, och inga bestämmer över våra liv. Det att hitta folk som en kan lite på i lite vått och tort, göra lite av det som glädjer en här och nu, och bara godta, att det värde som andra eller en själv ger sig själv, är precis ett värde bara för stunden. Nobelfis, eller inte, vad är skillnaden egentligen? Vi har levd  en tid det gick uppåt och uppåt, vem bryr sig nu om gamla hjältar, när döden kliver fram och bjuder till dans, för att vi eller dom inte klarade nej, innan i tid, till allt lyx och fjant. 

har invaderat Södertälje, det spelar ingen roll vem som äger bolaget, för attityden är lika odräglig oavsett. Bolag fräck och knäck, kör med verbala hot, och jag kommer inte till att återvända till ett dränkt skepp. Jag hittar ingen kläder åt stjärngossen för bolaget sänk och dränk har inget sånt. Runt valsar ett gäng infödda fattiga runt och måste shoppa hos bolaget olämplig drygt och oförskämt. Jag hittar därmed inga vita nattlinnen och undrar om det går att använda recirkulerade bröllöpsklänningar i tyll och silke?

Buhuuu, jag vill bort ifrån alla olämpliga folken, jag vill åka till albatrossen i Sydamerika via Mexico, eller till stugan i fjället. På skylten skall det stå:

akta sig för ärligheten, den svider.

Jag måste ha fått en överdos av allt som är borta i samhället, lojalitet, ordentlighet, pliktkänsla, rättvisekänslan, samt skick och bruk, och jag måste överlämnas till biblioteket i gott skick efter en månads låntid.

Jag är ute av samhällets kurs, jag har låg kurs och måste skynda och hinna, bolaget, smygflyg till Mexico innan både det och jag går konkurs.

Stjärngosse strut.

Och jag har ingen aning om hur den skall se ut.

Mina ser ut som riddarespjut.

Och för att säga som i den norska sagan bocken de bruse:

om inte nobelfisen är snälla, så ”ska jag peta deras tänder ut”

Sa den största bocken de bruse.