de vinner mark och makt de som vill förstöra naturen och får folk med sig, är det bara göra att dra, som folk har gjort innan, de dåliga attityder har växt och växt och om det får förtsätta går
vi mot en riktig smäll, och det blir ohållbart, vi är på väg in i en svacka, med börsar och räntor, och om klimatproblemen tar sommar på sommar och budgeten resten, kommer även matkrisen och matpriserna går
upp. Folk har lärt sig att förbruka, minsta motgångs väg, att leva på swish spel och lån. Det är om inte detta snur snart, verkligen dags att lämna.
Att få insikt är en sätt att få koll
på vem en är, men det är lönlöst utan spegling. Det var det jag inte fick, och det var allt jag gjorde som aldrig krediterast. Dvs det är självförtroende som fick mest stryk. Jag har överpresterad utan att veta,
utan att det speglas, benämns eller tackas. Det skulle ta ett helt liv att förstå vad som fattades i mitt liv. Jag tänker ständigt att sluta med detta och även Facebook. Utvecklingen går i motsatt riktning av det jag och
andra står för. Det finns en stor ovilja mot att skärpa sig för framtiden. Och jag har tänkt att kanske är dags att lämna ett synkande skäpp. Just som Titanic, och att lämna innan det sjunker. Jag kan dessutom
aldrig ha relationer mera, där folk inte uppskattar mig, men bara att jag gör i mängder och utan tack. Jag behöver folk som letar efter mina förmågor och speglar, och inte dem som letar fel.
Det finns en slut på
all ting, för oss människor, men jag hade inte räknat med att folk ville försöka att göra det själva. Och jag vill inte vara deltagande om de fortsätter. Det de gör är att köra oss alla ihjäl, shoppa
upp regnskogar och andra skogar och livet på jorden. Jag mår jättedåligt av det och allt dåligare efter som jag försöker sluta vara deltagare i denna livsstilen. Jag är så less att folk låter sig manipulera
av klyschor i politiken, tyst godtar plast palmolja och vägen utför stupet i flockar, med flyg. Snackar om att ha bråttom med att förstöra. I näringskedjan har vi en redan allt för stor plats i förhållande till
de andra i kädjan, oavsett kommer det att smälla på något sätt. Men med flit?
Om det skulla gå illa, och det gör det om folk vill, och det vill de, de har just valt det i Sverige, så får de ha det så,
jag har tänkt sedan länge seriöst på att lämna. Sedan jag aldrig gör något fort, så vill det ta sin lilla tid. Och skulle det gå åt det andra hållet då folk verkligen tar ansvar, så vore
det roligt att följa med. Jag skulle gärna ha åkt till Sydamerika, det får bli med båt då?, och kanske mot de norska fjällen. Och sedan jag inte är så stedbunden, så vet man aldrig riktig. Sista orden
sagt, ja gradvis. Det gäller bara att ta beslutet på riktig. Och för att jag är inte mainstream, är den jag är och fast i bland kan det se lite löjligt ut, indelar jag inte folk efter värden, och blir inte alltid populär.
Jag säger hej till alla, och när folk väljer bort mig så är det inte en roll, men min person.
Det finns även en gräns för det. Vill de nu häller plaster och annan fake, så vär så goda. Det
är bara att för syna sig. Och att följa med på den nästa episoden på den hopplösa teven.
Jag hoppas verkligen någon tar ledningen i politiken snart, lokalt och globalt, som har någon kvalitén,
och som kan analysera situationen på riktig. Något hopp måste en ha kvar.