på vem då? Livet är säkert ganska skruttig. Jag ska inte försöka att imponera på någon, sedan jag alltid har jag känd någon form av meningslöshet. Det är ganska imponerande att jag kom
hemifrån, och ett etablerats ett tillnärmelsevis eget liv, utan droger alkhohol och andra marknadskrafter, jag är även ganska ordentlig. Livet är inget vidare i bland och en fattar inte att en orkat, när livet i princip var över
mellan 10 och femton års ålder, och en får hjälp av vissa på traven att sänka en ytterligare, det står inga på kö, när en inte har pr-agenter. De flesta har dessa dagar, som en bara uthärdar i väntan
på regntiden. Det är väl livet, bakom ytan och behovet för att impa, en vill inte att någon skall se ens skruttighet, okammade hår och andra hår, ja på benen, att orka en hel kväll, med teven, och inte villa
ringa någon, för att en inte ser ut. Att lotsas det perfekta, det är också meningslöst, i det meningslösa finns en mening, sedan många delar den. Det är väl inte farligt att inte gå framåt, att kunna
imponera fast en gärna vill, och bara våga att representera ensamheten tomheten och inga ting en hel dag. Vad har du gjort i dag Inga ting? Inga ting!
Det är essensen i deckare att ta bort det ytliga och visa vad den döljer, och
önskan om att i det visa vilka krafter som bor bakom. Det kan vara pur lust att förgöra, och samtidig önskan om att bevara fasaden. Krafter låter magisk, men är inte, den rymmer känslor misgillanden energi arbete hantverk
och kan ge stor negativ skillnad. Att fått med sig dessa krafter i att bygga upp, kunde ha gjort pyramider i dag, utan att skapa slaver. Otrolig mycket som bor i folk och det är nog när dessa hamnar i vacuum eller åt fel håll, som
leder till självmedisinering och bortkastade krafter, som kunne ha gjort så mycket. För så många. Ytan kan dölja en konstnär i en hemlös och under en kostym, krafter är iboende potential, och en skulle ha hankat
tag i många innan de hinner att känna för mycken meningslöshet, för den stjäl någonting. Tar man ansvar så försöker man hitta det hos folk, deras potential. Det är ingen mening i att sänka andra.
Jag har ingen grund till att känna mig som en specialutgåva, det sitter säkert många som knappt orkar att ta ett steg till, för att bara inga orkar se dem. Tror de. För att det är riktig tidsenligt att medge att livet
viss år kan kännas ganska ointressant. Jag står för den. Livet kan vara väldig uppskrytt. Men i vissa lägen är det nog även okey. Vi fortsätter med jul, fast inga inte merker skillnaden detta året. Julen
är inte julkänslor utan någon sammanhang. Vem orkar, är en utmärkt kommentar. Vem orkar julen när det bara är jingel bells, det är löjligt det finns inte, men det finns huvudlösa bilar och robotar som kan
spela den baklänges. Det är löjligt, idiotlöjligt och fullständig bortkastat liv, ja komplett bortkastade liv. För allt och alla.