hämtning

tvingde mig att gå igenom skogen för att gå till mitt kontor, och tick tick tick kom ångesten på.

Den måste vara jättegammal och helt ologisk, det är bara fint vinterlandskap med snö och sol. Ångesten måste vara så gammal att jag har glömt varför jag har den. Tick tick tick, jag förstår hur det är på månen, hade de få männskorna jag mötte bara sagt hej, men de ser helt blockade ut. När jag har mindre skydd, som om natten och i vissa situiatoner på dagen, tickar det i gång, tick tick tick, denna skogen är helt ofarlig och säkert folken med. Nu har jag sovet mellan 3-4 timmar över längre tid, och tick tick tick så blir det hela jättefarligt. Skogen är ju mera ett kärr än skog enligt mig, men folken ser nästan normala ut. Tick tick tick, för alla faror på jorden, och då tillhör jag trots allt dem som inte har det så farligt. Tick ticks ticks. Fast det har jag inte.

Jag förökser förstå den liberala ideologin, är det när morföräldrar och barnabarnen dricker samman i julen, då allt är lika fritt och det finns inga gränser mellan generationerna. Eller är den lite långsökt, här måste jag fråga någon någon gång

som miljövärldsminister kommer jag till KU, inte för att ha tagit Tobleronor, men för att ha sagt ordet prutt för mycket. Då sätter jag mina uskuldsblåa ögon i dom, och säger precis som det är, i Norge har vi inte det där fula ordet, häller. Och SÅ var sista ordet sagt om den saken. Natti natti, och akta sig för mardrömmar om en sabaltigrat norsk tiger med rödvitablåa sabeltänder!

Klara till hugg, och till att äta er blåa och gula!!