så viktig.
Det är att man saknar ord och begrepp för livserfarenheter som inte benämns med namn ord eller begrepp, som om allt en upplevde inte fanns på riktig. Som att vara dövstumblind i ordförråd
om det en upplever varje dag, och år efter år. Det benämns aldrig medan lager på lager byggas ovanpå det som aldrig benämns. Det är mera än elefanten i vardagsrummet, det hela livsgrundlaget, hela känslolivet
och kommunikation om något som fullständig förnekas. Via the Beatles och särskilt John Lennon, byggdes det upp genkänning, begrepp, ord, utryck, känslor över alla ens erfarenheter som aldrig bekräftades fanns. Det känns
som en typ av tortyr och sedan kan en aldrig berätta om någonting som förnekas i en grad, att det finns inte någon ord på alls på alla ens livserfarenheter. Därmed fattas alla mentala bilder och alla nödvändiga
förhållningssätt.
Det är inte bra att bli förnekat livet på det sättet, man borde inte få sätta barn till världen hur som helst. John Lennon satte ord med text och musik och skapade igenkänning,
som var ett måste för att komma vidare. Annars hade inte jag kunnat hakat mig vidare. Om en har barn, så måste en fråga så att en får bekräftad var de befinner sig. Ja om en vill de gott. Det viktigare att de mår
bra, än att vara en god förälder i egna ögon.
Jag upplever barndommen som en form av dagligen tortyr, där en aldrig kan undslippa och räknar med att dö i det tröstlösa träsket man erbjuds. Med ytan rimmar
det inte för de andra, för att det är kommunikationen inom familjen, som ett fångläger, och där berättelsen innåt är grym, men utåt finns andra versioner som lugnar publiken tillräckligt. Jag hade inte
räknat med att överleva, för det var så illa. Och sedan bär man en dövstumhet som gör att en blir blind för just denna sorts frånvaron av kunskap om en viss typ av kommunikation. Jag behöver lång rehabiliteringstid.
Och bara det.
Jag har lyssnat så mycket på John Lennons texter att jag förstår att han hade en annan personlighet än jag. Han hade mycket av det jag saknar, som avund illska och hämndlust, men livserfarenheterna är
hemskt lika. Och det är nog där överlevelsen börjar. I möten med andras livserfarenheter. Ja och självklart i fortsättelsen måste en även få en bekräftelse.