hämtning

kanske inte min överordnade interesse, för jag har blivit för trött av toleransen. Visst gillar jag folk och skiljer inte på folk och folk, men har börjat skilja på det de gör, och inte gör. Att de dag vara aktivt passiv i förhållande till att vi förstör jorden, det går utanför min toleransgräns, och jag klarar inte att se på det höra om det och se hordar varje dag som inte jag längre känner någon gemenskap med. Det går en gräns i allas liv, och visst har jag varit väldig tolerant men visst gick det en gräns något ställe. Och den går just där. Men folk jag känner dömmer jag inte efter den mallen. Den förmågan har jag inte. Då kommer toleransen på igen.

som ung hörde jag den, att jag var bara för tolerant.

De tyckta jag vinglade, utan att ta ställning som dem, ja visst, jag tror jag är väldig tolerant, det är min natur att tolerera mycket. Det hörde jag som ung, men utan att förstå vad de menade. Ja jo jag är även politisk tolerant. Det vill säga att jag tänker själv, men tolererar att andra tänker annorlunda. Men jag kan inte fördömmas för all ting häller. Jag får väl bara vara som jag är, och om jag är en dålig politiker? Ja det beror på, jag gillar folk, även de med annorlunda åsikter. Det går att misgilla alla. Även för toleranta folk. Det är bara att leta fel och sen plingar dom in, som på ett bingo. Pling plong, full pott.

Men det har ett pris att vara för tolerant, och det kan vara utmattning. t.ex. Det är svårt att sortera någon bort. Det är en sorts öppenhet och lite ofrivillig till alla. Alltså behöver jag att ha färre folk runt mig sedan hjärnan tar alla in. Jag klarar inte bara röda tegelsten eller obegränsat med andra människor eller t.ex bara granar.