hämtning

vet vad botten av livet är. Den känner en aldrig innan en har varit där. Troligen finns det många botnar, och sedan är döden den sista. Men en kan inte veta om det är den sista häller, för det handlar om tro eller tvivel. Troligen behöver en inte vara så rädd för att leva, sedan en är så begränsat av det livet en lever. Eller en är innestängda i sina fem sex eller sju sinnen. I mtt liv finns det många broar, sedan mitt store engagemang och intressen bär mig vidare, så att jag kan glömma bort att det finns bottnar i mitt och i allas liv. Och att livet inte i grunden handlar om att vinna. Vinna vadå? Ja just.

om en utsätts igen av någon nära? Det beror på. Om en som greven av Monte Christo får förstörd hela sitt liv, så gör en som greven av Monte Christo gjorde. Men om en bara får delvis livet förstörd, så gäller det att möta en 21Guns och stanna upp, observera, registrera och acceptera och lämna området. Det är skillnad på decennier och två år. Förlusterna har som vuxen kommit i februar-mars. Det var även då far och mostern lämnade. Att berätta om utsatthet är alltid den sista skansen, men till slut faller även den. Om det går en nemesis i livet? Det kan en aldrig veta, då resultatet berör många personer.

trott att det är ett potential hos alla att lyssna inåt och att folk vet rätt från fel och i så fall kan använda det som vägvisare. Folk vet innuti om de är på avväga eller inte. Detta kan kallas naiivitet, men det har varit en övertygelse som jag äger. Människor måste även bli sedda för att bli till. De är potential och inte problem. Att göra folk till problem eller att avhumanisera dem, kan skapa dem om till problem. Ett samhälles uppgift är att se sina invånare som potential och inte som problem.

Seperations och individuationsfasen måste jag ha klarat bra. Jag känner mig väldig som en egen person och tar ställning till det som händer. Folk går inte oskadade igenom ett liv, men det är viktig att lyssna inåt för att veta vem en er. Anknytningen i och till sig själv, är mega-central i varje persons liv.