vet vad botten av livet är. Den känner en aldrig innan en har varit där. Troligen finns det många botnar, och sedan är döden den sista. Men en kan inte veta om det är den sista häller, för det handlar om
tro eller tvivel. Troligen behöver en inte vara så rädd för att leva, sedan en är så begränsat av det livet en lever. Eller en är innestängda i sina fem sex eller sju sinnen. I mtt liv finns det många broar,
sedan mitt store engagemang och intressen bär mig vidare, så att jag kan glömma bort att det finns bottnar i mitt och i allas liv. Och att livet inte i grunden handlar om att vinna. Vinna vadå? Ja just.