hämtning

eller i praktiken.

Då jag skulle välja framtiden, var det mellan kemi och hantverk.

Jag har varit mest intresserad av teori, så jag valde det.

Men det andre interesset, är ungefär lika stort, det kreativa.

Nu är det daga har jag förstått, att lägga bort prestationer, svåra miljön med karriärister, konkurrens och avsaknad av att bekräfta varandra, som är mallen i dessa miljön, och lämna det för att hålla på med det kreativa, jag tycker om att illustrera, och anndra uttryckssätt, musik? Ja visst, men jag hade ingen aning om att jag kunde uttrycka den.

Jag gillar väldig mycket att använda händerna till att rita, forma och att laga. Jag gjorde inte så mycket annat i barn och ungdomsåren, det borde inte ligga krav på prestationer i det, eller folks underkännande eller konkurrensutsättning. 

Det kommer inte att hamna på någon utställning, hoppet är att det drar i gång en balans i en igen. Vid bedömningar och konkurrens, finns det andras mallar, och hänsynslösheten kan bli stor, oavsett så vill någon sänka det en gör. Kreativ? Så klart att när det gäller kemi och teori, så är inte kunskapen kreativ, den bara är. Men troligen så gillar jag ännu bättre att utrycka kunskapen via kreativiteten, man kan inte ta den in kreativt, men man kan presentera den mera kreativt.

Via ord rytm sång händer eller i rörelse. 

Vem hade någon aning då en var ungdom, att det igen skulle bli aktuellt att landa däri igen.

mobbning eller uppmärksamhetstrång.

Självklart är det bara snällretning, fast jag kan hålla på tills jag får gråstenar efter mig.

Men det är helt utan brodd, jag orkar inte prata åsikter eller stora ord, jag dör av det. Det är jättetråkigt och det är decennnier sedan jag gjorde upp mina egna. Jag orkar inte plågas eller plåga andra med diskussioner om åsikter, jag finns inte intresserad sedan, jag inte vill prata om ting som kommer till att stranda i ödemarken.

Däremot tror jag att andra kan bli väldig less på min kommunikation, den handlar om att tulla med folk i det oändliga, på samma sättet år efter år efter år.

Med väldig liten variation, jag tråkar om jag skall vara mera än jag är, dvs avancerad.

Jag älskar att driva med folk jag gillar, men kan sällan göra det då misstolkas och stort sätt väljer folk att ta det negativt tyvärr. Det är som om världen bara var fula fällor.

Att jag inte är så avancerad, ja precis så är det, att gränsar till ointressant? Nejdå det är bara en förutfattad mening. Det är ganska så avancerad, efter 10 år fattar man det, typ, att det var en utveckling i det.

Att de nu ger ut en syrefri tidning? ja det ser ni, har de börjat med, nu på det senaste. Jadå de måste få lov till det, ja visst måste de få lov till det.