så har jag även känt mig utsatt av mina närmaste.
Det vill säga säga tillnärmat bokstavligen ut satt, och att de har gått åt mig.
Nu har jag gått på Anbo i flera år, för
att förstå att det är möjlig i en modern värld.
Nu har jag haft så stor grad av eget grundlag, att i perioder tar livet över, som tur är.
Det är så stor grad av olik livskvalite. Det är
som två skilda världar.
Jag tror det är omöjlig att överleva om en har bara del i den värsta delen. Tyvärr.
Och därmed är det viktig för mig att inte ut sätta andra. Tema avlsutat? det hoppas
jag verkligen.
Troligen är det lättare att bli miljöengagerat om en har känt utsatthet på kroppen.
Livet är verkligen värd att försvaras.