hämtning

klinkande klar, det går inte att bli kung om en inte kan hugga huvuden av folk, eller få andra till att göra det för sig, man kan inte ha fobi för att ha i hjäl flugor frugor och annat liknande. Att det fanns en mening i det hela. Ja det ser ni, självklart finns det en mening med det. Vem bryr sig om flugor, när nobelmedaljerna ringlar runt halsen, som en annan boaorm, som fungerar som en päls för anledningen.

har så vackra namn, Ek och alm och kvist och gren och ström, det är som att sitta med sin matlåda mitt i naturen. Helt ensam med mackan med brunost och sin termos.

Namnen är som tagit ur en feel good roman, eken som står vid strömmen och med fågelsång, Fuglesang? Han är nog inte just där.

Nobelmedaljer är på gång, varför låter jag mig retas av det varje år? De har ju gjort något de som får den? Avundsjuk för att jag inte får den? Jag tror inte det. Men vem vet vad som bor i en. Orättvisan? Att det känns oapetitligt.

Troligen hänger mycket igen efter min fars regim, han mådde dåligt av för mycket, han blev sjuk om vi åt på för fina restauranger, genast fick han föling av sin diabetes och som regel var det jag eller den som satt lika nära som jag, som fick köra i honom Cola.

För mycket eller överdådigt, gränslöst för mycket?

Det är omöjlig i en var och finkänslig värld.

Det strider helt mot känslan av människovärdet som något gemensamt.