hämtning

det är ju kusinen det då, hon var allt i flera år ovetande, i längden blir det omöjliga roller, sedan var det the Beatles och några få efter jag flyttar själv, fram till Bergen, då börjar en typ av nätverk, det är inte ett nätverk, det är lite folk här och bara där, så vitt att jag klarar mig. Jag tycker i dag att det är pinsamt att medge. Det är inte jag som överlever, det är bidragen från några få folk, jag har utmattat ett helt liv, aldrig kommit i kapp livet, jag tycker själv det låter mycket bättre med en annan roll, superdamen! HON! skillnaden! Hennes höghet, Flytta på er, nu kommer hon! FNs general-sekreterare! Osv osv, det finns många olika roller, men att så bara så vitt överleva, jag kan inte skriva det på mitt CV, förmågor: Så vitt överlevande, fast inte riktig helt.

Det är genvägen upp till FN, garanterad.

Eller så var det raka vägen upp till den högsta toppen!

Kanske är det inte större skilnad på stor eller liten, sedan det beror på vad

man blir stor eller liten på, och kanske är det stort att vara snäll, som Bamse sa, för när man är snäll: Så får man vara stark.

Jag har aldrig tvivlad egentligen på att föräldrar ville väl. Vi lever alla i illusioner, och kanske var mina föräldrar bara kejsaren och kejsarinnan av Portugalien, eller så var det kanske bara jag som föddes, i skepnad av den tappra tennsoldaten, alltid på post, lika envist frågande och utfrågande om all ting. Släkten min i Norge tillhör de mest solida släkterna i Norge på båda sidor, du utgör ryggraden i Norge, de är så solida att de behöver inte reflektera så mycket som jag har gjort, och det mest oanständiga i vår är det jag och min bror och en kusin uppe vid riksgränsen, längst uppe, gjorde då vi blev skilda, den var skamlig den, det förste riktiga oanständiga i manna minne.

Själv har jag alltid försökt att göra så gott det går och jag har har försökt att dölja att jag bär ansvar-dammen, är det inte det det den heter den i Egypten? Som ständig är i färd med att slå sprickor så att den översvämmar mera än klimatändringarna. Det hela är löjligt, men känslor kan en lita mera på en verkligheten, tyvärr, annars vore det inga klimatändringar. Men den sitter jättehårt, min egen damm, jag just det dammet eller dammen.

Annars i mänskliga relationer, så beror det mesta på allt det andra, vem som är stor eller liten, eller liten eller stor, och sedan vem som är kejsaren med nya kläderna, ja det blir alltid dem en inte gillar. De flesta vuxna bär på illusioner och fasader, som kejsaren och hans illusionäre kläder, men hur hade det sätt ut om de vuxna inte bar kläder. Genomäckligt, det finns bara en Marilyn och en Brad, resten ser bara inte ut, kort och gott.

Mitt tankegods har jag mycket ifrån kyrkan och min röda fina far och från den solida släkten. Alla som vill se solid släkt kan köpa biljetter i min webbaffär, det kommer att bli en höjdare, sedan vill jag inte att någon skall se mitt eller min damm, den tar vi inte biljetter till, när den spricker, då är folk på sightseeing i Norge och blickar utöver Jotunheimen, Trollheimen, Rondane eller Dovrefjell.

Är det mera jag skulle ha sagt innan jag lämnar er för gott? Det går inte att bo i Stockholm, då jag som min mor inte skiljer på folk och fä, och pratar med alla, det är en stor plåga att inte kunna plåga den som sitter bredvid, snart måste det bli bay baj bajs Stockholm, jag dör av att se folk bo tillsammans men utan umgänge.

 

Det känns som den lilla döden att bo såhär.

Blir det kväv-ande att inte dela det en äger med någon. Har de någon kurser i den här dansen?

curling i familjen, en fick klara sig så gott det gick, jag gjorde inga läxor i flera år på skolan, hade inget överskott, och höll på att inte passera gymnasiet, jag sa inget i skolan i mist fyra hela år, och jag menar bokstavligen inget, de muntliga och matten var på randen till inkasso, inkassovarning, det var kanske inte det bästa utgångspunkten, men som tur var det inte så många som ville ta kemi, och där började en ny genuin intresse att växa fram, att förstå konkret hur all ting hänger i hop. Det är bara aldrig bara nackdelar med någonting. Jag hittade vägen själv, min egen väg, som jag inte involverade andra i, och bara inga störde min utforskan av livet. Bara inga.

 

På min far av utseende och väsen och är duktig på pianot, inlyssnande och vänligheten är dragen
For ever and ever. Det går fint att kalla det avståndskärlek, jag fick aldrig sätt dem live. Jag var liten då.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!