det är ju kusinen det då, hon var allt i flera år ovetande, i längden blir det omöjliga roller, sedan var det the Beatles och några få efter jag flyttar själv, fram till Bergen, då börjar en typ
av nätverk, det är inte ett nätverk, det är lite folk här och bara där, så vitt att jag klarar mig. Jag tycker i dag att det är pinsamt att medge. Det är inte jag som överlever, det är bidragen från
några få folk, jag har utmattat ett helt liv, aldrig kommit i kapp livet, jag tycker själv det låter mycket bättre med en annan roll, superdamen! HON! skillnaden! Hennes höghet, Flytta på er, nu kommer hon! FNs general-sekreterare!
Osv osv, det finns många olika roller, men att så bara så vitt överleva, jag kan inte skriva det på mitt CV, förmågor: Så vitt överlevande, fast inte riktig helt.
Det är genvägen upp till
FN, garanterad.
Eller så var det raka vägen upp till den högsta toppen!
Kanske är det inte större skilnad på stor eller liten, sedan det beror på vad
man blir stor eller liten på, och kanske
är det stort att vara snäll, som Bamse sa, för när man är snäll: Så får man vara stark.
Jag har aldrig tvivlad egentligen på att föräldrar ville väl. Vi lever alla i illusioner, och kanske
var mina föräldrar bara kejsaren och kejsarinnan av Portugalien, eller så var det kanske bara jag som föddes, i skepnad av den tappra tennsoldaten, alltid på post, lika envist frågande och utfrågande om all ting. Släkten
min i Norge tillhör de mest solida släkterna i Norge på båda sidor, du utgör ryggraden i Norge, de är så solida att de behöver inte reflektera så mycket som jag har gjort, och det mest oanständiga i vår
är det jag och min bror och en kusin uppe vid riksgränsen, längst uppe, gjorde då vi blev skilda, den var skamlig den, det förste riktiga oanständiga i manna minne.
Själv har jag alltid försökt att göra
så gott det går och jag har har försökt att dölja att jag bär ansvar-dammen, är det inte det det den heter den i Egypten? Som ständig är i färd med att slå sprickor så att den översvämmar
mera än klimatändringarna. Det hela är löjligt, men känslor kan en lita mera på en verkligheten, tyvärr, annars vore det inga klimatändringar. Men den sitter jättehårt, min egen damm, jag just det dammet
eller dammen.
Annars i mänskliga relationer, så beror det mesta på allt det andra, vem som är stor eller liten, eller liten eller stor, och sedan vem som är kejsaren med nya kläderna, ja det blir alltid dem en inte gillar.
De flesta vuxna bär på illusioner och fasader, som kejsaren och hans illusionäre kläder, men hur hade det sätt ut om de vuxna inte bar kläder. Genomäckligt, det finns bara en Marilyn och en Brad, resten ser bara inte ut,
kort och gott.
Mitt tankegods har jag mycket ifrån kyrkan och min röda fina far och från den solida släkten. Alla som vill se solid släkt kan köpa biljetter i min webbaffär, det kommer att bli en höjdare, sedan
vill jag inte att någon skall se mitt eller min damm, den tar vi inte biljetter till, när den spricker, då är folk på sightseeing i Norge och blickar utöver Jotunheimen, Trollheimen, Rondane eller Dovrefjell.
Är
det mera jag skulle ha sagt innan jag lämnar er för gott? Det går inte att bo i Stockholm, då jag som min mor inte skiljer på folk och fä, och pratar med alla, det är en stor plåga att inte kunna plåga den
som sitter bredvid, snart måste det bli bay baj bajs Stockholm, jag dör av att se folk bo tillsammans men utan umgänge.
Det känns som den lilla döden att bo såhär.