det blev aldrig samtal med min far, för allt han sa var ren information, det var meningslöst att svara. Han berättade om judar från Etiopien, ja jag tror det var Etiopien, när de återvände till Israel, så blev
de annanrangs eller tredjerangs judar, det var inga problem att fatta vad han sa. Och jag lagrade det han sa. Jag förstod redan vad han menade, och det var bara att lagra det. Jag kommer ihåg enstaka informella samtal, där det rent konkret
bara handlade om kunskap.
Den natten han dog, så drömde jag att vi satt fast i Etiopien, via Plan så har jag ett fadderbarn där, via Hagaberg så hade de projekt där och vi var med och finansierade utbildningen, till
en som blev sjukskötare och sedan läkare, det var meningen att vi skulle åka dit. Men varför drömde jag att vi satt fast där? Och jag hade kopplat det med Afrikas röda sand. Det är för svårt för folk
att se Afrika som en resurs, som kultur har de haft försoningsmöten, och annars är informationen liten om de olika kulturer runt om i världen.
På grund av naturresurser så finns det allt för långa fingrar in
på kontinentet.
Det är respektlöst, och jag har aldrig gillat respektlösheten.
Respekten är gränsen mellan du och jag eller jag och du.
Oavsett vem du och jag är.
Och dom blev vi.
Eller
dumma blev vi.