hämtning

fram kassettbandet från folkhögskolan i Danmark, som jag har gömt undan så gott, det står att jag spelar, trummor, klaver och gitarr, vi hade band så klart, men hur kunde normannen, dom bästa, vara så blyg att den knappt hörs, jag kände mig inte blyg, jag kände mig generellt bara dålig, och dumm, hur kunde dom bästa, sjunka så djupt, ja det du, det var bra då, att normannen egentligen hette: Dom bästa. I grund och botten, eller beror det hela på ögat som hör.

Och jag hade nog aldrig tänkt att lyssna på det gamla skrocket ifrån förtiden.

Men snart får jag lyssna, sedan jag nu är bara: dom bästa.

Danmarkstiden gav ett kliv i självförtroendet.

Det var på botten innan.

Jag gillar Danmark.

nordmann dom bästa, det står skriven i vår panna, Dom bästa, dom som inte kan se det, är svagsynta. Soleklart är det så, och soleklart blev det utanför. Det är bara att buga och niga, varje  gång, när de upphöjda normannen passerar. Att ni får nackspärr? Stå nu inte där och klaga nu igen! Faktisk!

Niga i stället då!