som dum då jag var ung, ointelligent och alltid i periferien, det går aldrig helt över, men i dag kan det vara en resurs, att tåla fokus utan att hamna i skyarna. En måte vara grundat eller palla att stå på grunden,
sedan att ta av, innebär att landningen kan bli osäker. Självklart har jag ambitioner, men de kommer när det passar sig. Apropå Danmark, så gillar jag Paris och Frankrike med, kusinen och jag åkte dit på Interrail
på åttitalet, det var en höjdare, vi sprang i muserna, och vi var uppe i Notre Dame, längst upp och såg utöver hela Paris, fast det inte fanns selfies, så ser jag bilden i huvudet av oss två med kyrkan i bakgrunden.
Jag kommer alltid till att sätta pris på kusinen, hon är mera extrovert men också mera handlkraftig. Medan jag var präglat på min tysthet och då avsaknad av feedback, beundran eller extra stor uppmäksamhet, för
självbilden bildas då, och vid sammanliknande, så kom den bara till kort. Det stämmer, jag tyckte jag kom till kort, och det blev förvandlat om till mitt livsmotto lite för tidigt. I dag får jag ny info, men då kan
det hela låta som i bakvändland.
Ja apropå Ebba i soffan vänd mot Norge, så var det kanske hela vägen över Atlanten hon såg, till polaren där, som sitter och dricker te eller det som värre är
i sin soffa, den är säkert bekväm. Men om man nu verkligen vill ha en framtid, så är deras budskap i EU-valet opassande i tiden, för nu handlar det hela bara om att rädda stumparna av naturen och vårt gemensamma klimat.
Eller med andra ord: vårt eget livsgrundlag på jorden.