när det blir trångt på grund av det ytre, börjar man se världen med nya ögon.
Det hela kan bli som en teater, där man förvånas av att folk säger precis det rollen deras är, kroppsspråket
berättar innan orden, och känslan av att det de inte kan mena det de säger, sedan det är som dåliga repliker på teatern, eller som en stoppar polletter i en automat, och sedan kommer repliken ut som en burk fanta. Och det är
omöjlig att fatta, att blant alla repliker i världen, var det just DEN som kom ut, det känns så förvånande ut, de kunde ha valt vilken fin replik som helst, och sedan valde de som skräddarsydd de sämsta replikerna.
Det är dags att vila huvudet litt, sedan detta är ju reality, och i bland alla repliker, så är det just detta, som utgör vår allas reportoar, man skall egentligen bara överhöra det mesta.
För att det
var som det var, och det gäller att solla så att det låter bra.
Ärlig det är inget att skriva om, större är det inte och mera är det inte, vi har lärt in repliken och är blinda för egna, och sedan
är det inte precis inte mera, det är bara att gå på teatern och kolla ungefär hur det låter. Det är verkligen inte mera än som så.
Det är precis ungefär på det sättet.