ifrån bevarandebiologin, jag förstår att i tillägg till att hon inte syns något är bra, så tycker hon inte så mycket om min person. Det är ganka fräckt det hon skriver, tycker jag. Det är ganska
lätt att se det, hon möjligen tror att kvinnor är kvinnor värst, men sedan jag inte tycker det, så känns det bara mera motigt.
Jag upplevde att det ställdes helt orimliga krav, de var aldrig utallade som visade att
det var för svårt, och utan någon kommnetarer, eller belöning. Det vet jag inte vad är, möjligen att köra i sig choklad efter man har gjort någon ting? och jag känner ingen belöningsystem i hjärnan,
och jag har fortsatt och forsatt att uppdra mig själv, efter samma konceptet, bara diciplin och krav, och jag blir arg på mig eller väldig rädd, om jag inte får till det.
Och lite stämmer det, om jag verkligen villl någon,
så ramlar jag 1,112 cm framför målet och missar hela pokalet, jaja, men det värsta har varit att kunde det dela det, att ligga på natten och försöka lösa alla daliga, gamla och nya problemen och de kommande problemen,
allt ifrån problem på studier till allt från deklerationer och allt lika själv, och bara inga frågor hur det är. Jag tycker att jag har levd i det alltid, men det förstärkas av att man fortsätter så klart.
Det är båda omanligt och okvinnligt att medge det som kallas svagheter, Jaja, ni kan kalla mig svagheten om ni vill hitta på öknamn.
Kommunikation handlar också om att förstå att det finns andra i världen,
fast en inte kan tro det i bland. Bland överbefolkningen i världen så finns det bara inga? Att aldrig någonsinne intressera sig det granne, kan förstärka folks introverthet i det orimliga. Det viktig att även kunde börja
kunde ta emot och att fråga andra, hur de mår. Grundkurs 2,5 ungefär. Och att inte ligga och grubbla om natten alltid för att hitta en lösning på just detta problemet.
Desstuom så fick jag så många
fina affischer i posten i dag, jag undrar på om jag skall bli egoist och använda dem som tapet? det ville verkligen göra sig bra. Färgorna matchar stilen min.
Att skulle lösa alla problem själv är säkert vanligare
i vår tid med små familjer som har flyttat i från sina nätverk. Då tänker jag inte bara på mig, men egentligen kommer det ju många utanfirån. Det leder till isolation.
Inkluderande, att välkomna
folk, är inte bara lätt, många tror att de kan få folk efter sig då. Så det är bättre när flera samman inkluderar de få.
Jag följer inte min uppfostrandestil längre, jag har börjat
att rymma, ifrån alla mina ansvar. Det är liksom toppen på sin egen vuxenheten.
Det hela är jättedumt, för att det är bara jag som missar målet sedan jag fortfarande tror att det hela bara är orimliga
krav, och jag är inte så säker på om jag tykcer det är bara resan som var mödan vard längre. Det beror på vad man vill egentligen. Och jag är inte så säker på att jag gillar bara törstiga
dagar, det är faktisk ganska bra i bland att känna sig stapp mätt.
Rätt och slätt, stapp mätt, och på glass, saftis eller saftglass är favoriten, namm namm.
Jag kommer nog till att fortsatt leka högferdig,
fast jag då inte blir mera populär, någon stilförning måste jag nu ha, som när de hoppar på skidor i Norge: 18 18 18,5 18 18,5 och sist men inte minst 19,5
Yess sir!