hämtning

Nog Nogsson och hans fru Mera Än Noga Någonsinne?? Inte??? jag tycker jag har hört mera än nog om dem för länge sedan. De var totalt eller absolut oberoende, för att de hade mera än nog med all ting för länge sedan. Låter det spännande? Inte? Då måste vi se till att det blir spännande. Eller hur!?

jag har alltid tyckt denna var vacker, jag kan inte fördra falskhet, det är det värsta jag vet.

i miljöfrågorna, det går inte att passera den, oavsett hur det blir, så kommer en till att veta skillnaden på de som var engagerade, de som var väderhanor och de som bara förstörda, ignoransen kommer man häller aldrig glömma, vissa kan aldrig bli bästisar mera. Det är ganska tung ensamhet i att jobba motstörms, och över flera år, och gamla vänner har bara förbisedd en, vissa kan jag förstå för då de själva sto ensamma, men inte alla. Det medför en tvungen ensamhet om en väljer en sak, där folk kunne stödja en, eller låta vara, och de som lät vara, minns en ju, för att en kände det som personligen, att de inte brydde sig om att en sto där i motvinden alledeles själv. Man glömmer ju aldrig vem som valde vad, sedan även de vet om de gav det nödvendiga stödet.

Förlåtelse betyder mera att acceptera och gå vidare, det betyder inte att en väljer de som en kände vände en ryggen, helt nära inpå livet. Hur många blir det kvar? JA det var väl även det de som såg att HON stod själv, och sedan bara förstärkade hela känslan. JAg vet att alla känner det samma, att de står själva, men det är bara det om folk visste, hur mycket det betyder när någon vågar visa stöd, så kan det betyde allt från eller till. Alla, även jag behöver det, jag tyckte det var som de vände ryggen till, även då jag växte upp, det kan då inte kännas som någon triumf häller att göra det till livet ut. Men jag vet nu att den egna rättskaffehetskänslan är något av den starkaste av dem alla.

Egentligen har jag ofta tänkt att göra en invitation till begravningen, och jag har även gjort det, jag vet att det är barnsligt, och där står det vem som får komma, listen är inte så väldig lång, men det vore ganska så värdigt i alla fall, och troligen så gör jag det, värdighet har alltid varit viktig för min del. Ja vill inte ha ovärdigheten hela vägen, då vill jag ha frid. Ifrån det ovärdiga, och jag struntar i om det var barnsligt då. Och jag föredrar som jag tidligare har sagt, i så fall att vara en Eleanor. Bättre äkta än fake, blev motton. Jag tycker inte om falskhet. Det är den allra lägsta förmågan av de alla. Och den sämsta. 

Det är långt flera än jag som har arbetat över år med dessa frågor, när jag ser tillbaka kan jag inte fatta hur jag har orkat att jobba med frågorna, men det kan även se på det som fint att ha försökt att hålla älden vid liv, ett tag, då den hotades med att släckas. Det är lätt att se på den har gjort som värdelöst, sedan det är ett globalt arbete. Det krävs alltid ett arbete att försöka att upprätthålla någonting, och det var en frivillig och ideell insats. Och det är inte bara Kairos, sedan några måtte röja vägen för henne eller honom. Miljörörelsen är global, det är stor global ideell insats som evt kommer att bära allt uppe, det allt för många försöker att riva ner.

Värdighet är att upprätthålla värden, det värdefulla, fast alla vill riva ner den, även som barn vågade jag att stå själv upp mot mobbning och det jag tyckte var fel, men så klart har det ett högt pris, sedan det sällen uppskattas av flertalet. Kanske är priset för högt, men trolig tillhör det bara en personlighetstyp. Och är ett personlighetsdrag, och bara en del av den nödvändiga biologiska variationen mellan människor, och är då ett neutralt personlighetsdrag. Ja i det perspektivet. Och då blir jag som en robot, bara liksom bara programmerat till att göra så. Och folk tror ofta och tolkar personligheten min, som en som tror HON var någon förmera och något som står i vägen för deras personlighet, sedan min peronlighet även är ganska fast, det är på något sätt hela personlighet min att stå fast i vissa frågor, moralen min är säkerhet fullständig medfödd, och all empatin, det går inte att faka den jag är, det är komplett omöjligt, sedan personligheten inte häller är särskilt anpassningsbar. Den är inte anpassningsbar, för att det är en del av personligheten.

Och det behövs i vissa fall och i andra situationer inte.

Men totalt känns det per i dag, bara som det har varit allt för jobbigt.

Jag känner mig inte som en väderhane, men mera som en ribbad höna.

Och snart ser jag ut som en också.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!