hämtning

inte att göras om till någonting konstig.

Jag har två allvarliga trauman ifrån drygt 4 årsåldern och ett vid 8-9 årsåldern, jag kommer inte i håg annat än före runt och efter, och för att klara sig så måste en kompensera för det som faller bort. Det är inte någonting roligt precis.

Jag reckomenderer inte trauma, eller medel som kan framkalla det, sedan det är svårt att ta sig tillbaka själv. De kallade det för återtraumatisering, det jag upplevde hösten 2017, det liknar någon andlig upplevelse, på det sättet att gränser och perspektiv blir annorlunda, alla gamla referensramar försvinner. Jag vill inte vara där, jag vill tillbaka där jag också har varit, på trygg grund, med blommor och bin, för samtidig som jag börja att krascha så sammanföll det med att naturen höll på att ramla. Det blir för mycket för en stackare att få allt förstärkt åt det ena eller andra hållet. Det har inte varit roligt, det som folk tappat bort när de har det för gott, är hur det är att inte ha det gott, det har varit många riken som fallit på sin höjd, eller lite efter sin stormaktstid. 

En känsla av att ha det för gott, blir inte bra det häller.

Det är bättre att backa än att falla.

Det borde vara lätt att fatta.

Det är ingen ting att leka med.

Så har ni lärt er något i dag: Det är långt roligare att backa än att stupa. 

Trauma är ganska enkelt att falla ur sin sammanhang, det är inte roligt att ensam försöks hitta tillbaka igen, en har ju vuxna förr att barnen skall få ha sin sammanhang kvar, vuxna utan ansvar är inget vidare. När vuxna tar barnrollerna så borde de frånsäga sig titeln, och med det ger jag mitt stöd till Greta.

av R coh Rstudio, men varför valde jag kemi om jag tycker att jag inte gillar torra fakta. ja i stället för att förhålla mig till R, skall jag göra ett studium i varför jag valde kemi när jag kunde valt annat? Det vill avspåra mig nog till att jag förblir här, för all tid. Stackars er! Arma själar!

Utbildningssytemen, samhället och övrigheten har blivit väldig kafka-lika, varför behövde de ha det som mall. Det är nog inte prestationer som avgör, det är gillanden, så då är det bara att buga sig fram, men jag innser att ja gär långt mera bestämd än jag trodde; hur lätt arg och hur lätt retlig jag är, hade jag glömd bort för decennier sedan, jag undrar på hur jag blir när hela känsloapparaten skrus på igen, det har varit avstängd på grund av signalfel i deccenier.

Vad är ett tredje öga? Om ni inte listar ut det till i morgon, så måste ni göra omtenta, resten av eran liv, så upp och hopp och skriv en inlämning som jag kan förstå, att det inte är Rstudio? Opponera inte nu! Och bara gör som jag har bestämd! Funkar den? Det får jag se i inlämningslåda i morgon. Jag vill inte ha ett tredje öga jag så det får ni ha. Jag vill vara vänlig normal och vanlig, precis som jag trodde att alla envar var och att jag var. Så om någon säger något sådant igen, så bits jag.

Vad jobbigt när man får lära nya ord.

Vad är det tredje ögat egentligen, vad är det för trams?

Och den knäpp tysta var inte riktig jag.

Akta sig, när jag blir till.