hämtning

ui halvssömnen en märklig kombo av livet före 2017, der var den märkligaste historian, där jag hade kopplad dem på en historia som var lång och hemsk, och jag förstår att det har tagit det djupaste utrynmet, och den teatern där måste vara Norén överlegsen, det ser inte riktig klokt ut, men det var det nog inte häller, det är sorgligt att man måste delta på eländiga pjäsar, för att någon drog en in i dem. Vi måste sätte punkt på något sätt för pjäser som en inte vill se eller vara någon del av. Det var inte min pjäs eller hur jag ville haft den, för då hade den varit mycket bättre. Jag brukar inte bjuda in folk på dåliga pjäser, sedan jag vet hur de reagerar. 

Det hela handlar ju om flera.

Det är tydligen livsvillkoren

välstånden har gjort att ingen behöver samarbeta, all ideel insatser som drunknar i ett enormt flöde, mycket av det är om inga ting. Jag blir uppgiven av det, bara inga samlar upp folk, de måste åka hela vägen till sin lilla församling isolerade ifrån de miljoner andra små föreningarna. Eller miljarder, så klart man inte kan gilla varandra då. Det som var den gången samhälle var ett, var att det var hårda lagar och att exkluderande var döden, men det är döden i dag också, när en inte en gång blir exkluderad när man dör utan att komma fram till församlingen som  har inträdesbiljetter så som t.ex kunskap. Folk är folk, och allt är inte lika snyggt under luppen.

Det är väl bara att strunta i livet under luppen.

och redan är meningslöst

irritationen, meterologarna ser ut som modedolidsar, och uppför sig så, just nu ser jag på en förklädd modedoldis, som har fått allt för mycket pängar att köpa kläder för, de ser som skurna och klippt ur mittsidan i onständiga tidningar, med allt för dyra och allt för trånga kläder, och i allt alltför liten cicvil courage. Så fint väder, säger de glatt, som om de inte hade någon egen åsikt eller personlighet.

De kanske inte har det. Det är väl det hela.

De har inget att komma med utom allt för dyra och äckliga kläder, de ser allt för trånga ut för dem, som stoppade korvar ser de ut, alltför osnyggt vältränade, där har resten av deras pängar gått.

Och sedan fick de jobbet, för att de inte hade något att komma med.

Nollor har de anställd och noll kom ur deras munnar av någon-som-helst av betydelse, ever.

Sabla förstoppade korvar.

I opassande klädsel. 

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!