hämtning

stan, för här är inget blivande liv, nu kler de som skyltdockor ur olika decennier och stan är ingen stad för de som vill jobba, det är för dem som vill leka karneval. Det är inte så roligt att se på, och det är inget som jag vill vara en del av. Jag tycker det ser creeepy ut, jag gillar äkta varor och inte förklädda skyltdockor, och gillar äkta folk som gör en insats, på riktigt. Det är inget att kämpa för, skyltdockorna, av män och kvinnor, som just nu firar ett pågående karneval.

Jag är på väg ur, för detta är inget för mig.

Jag gillar landet, och folk som jobbar på riktig.

Jag gillar livet på mera riktiga villkor.

Detta är inget som jag har någon glädje av.

Det handlar om att hitta egen överlevelse med enbart dem en tycker om.

Man kan inte tvinga folk till att vilja överleva, det måste springa ur egen källa.

Detta är meningslöshetens mörka ära. Den består av folk utan mål och mening, på karneval.

detta är ifrån norgeshistorian ca 1060, och det är kungen Olav Trygvason som frågar då hans båge brister och Einar Tambardskjelve svarar: Norge ut av kungens händer.

Vad hände när en obegåvad publik röstar på obegåvade partin: Vad brast så högt? Jorden!

Jag kan gå in i, men det är inte så vanligt längre, i ett tillstånd av värdelöshet, den kommer ofta när någon runt mig har sänkt mig eller något jag tycker mycket om, som jorden och dens forna skönhet.

Jag äger värdelösheten, den är inte jordens, och i de tider, kan jag inget, duger inte och känner mig helt offlined.

Jag får slicka mina sår, för mitt tillstånd räknas inte som så viktig för totalen.