hämtning

då har vi Sonja S. B. Härskad. eller Sonja Själv-Be Härskad.

Hon gjör aldrig något oövervegad. Hon säger aldrig: Oopsann! Hon säger alltid: Sån ja! Hon är fullstädnigt föutsägabar, och hon är väldig drivande. Oavsett om förslagen hon kommer med är mera eller mindre välövervägade säger hon Sån ja! och klubbar dem igenom. Sonja går den raka vägen och hon har aldrig tvivlad en sekund på sig själv. 

ingen nåd för vuxet avvikande i samhället, man har en mall av förväntningar på folk efter ålder. 

Ting skall läras bort undervägs så att man passar in i samhället, men det är nu inte där jag har problemen. Jag måste börja uppskatta det jag har gjort, i dag förstår jag att jag efter 4-5 års ålder, har vuxit upp med pts, har utbildat mig under varierande grad av den och är välutbildat och kunnig, jag har varit jättehård mot mig själv, för att jag inte förstod varför jag hängde efter. Det är inte ett kronisk tillstånd, det beror på omgivningen i stor grad och deras och en egen förståelse. 

Nu är det dags att lägga det till handlingarna och lämna det som tema? Fast helt går det inte än, sedan jag inte kommer ihåg barndommen, minnet är borta, och jag behöver egentligen mina kvarlevande släktingar för att få tillbaka helheten. 

Det är knappast något att publicera, så då lägger vi det till handlingarna.

Det hörs bra ut, gör det inte? sedan självupptagenhet inte är en dygd, och sedan så kör vi på Doris livshistoria, sedan hon också var någon innan hon hamnade som plankstek på middagsbordet, varje söndag var det planksteken som lyfte upp vardagen över den gråa nivån.

jag kommer inte ihåg det, jag kommer bara ihåg ett självbehärskad barn, jag har inga minnen från den jag har uppvisad nu de siste åren, spontana reaktioner, som jag då ofta får ångra efter. Jag har ingen aning om att det var jag, ergo är det nog mycket Britney över det hela, en spontanitet som inte uppskattas i vuxenvärlden, men som var JAG en gång i tiden. Det är nog flera spontana reaktioner jag äger, men sedan kan jag inte komma ihåg före, men bara efter. Självbehärskad är kraven i vuxenvärlden, annars blir man så kallad oförutsägbar. Men lagom spontan vore bra, annars liknar man för mycket på en robot. Och det är häller inte fullständig okej.