hämtning

ju hugga ner regnskogen så jag kan ha mitt nästa raveparty, sedan jag är ganska storrommad, eller så kan de lägga OS till regnskogen, tänk SÅ maffigt, eller så kan de ju göra om den till kombinerad lunga för flyresenärer, lunga med äkta fågelsång.

Världen i människans händer, no good and no great, förskräckligt tänk om hela jorden var som Stureplan, att jag pekar på Stureplan, nejdå, men de flesta som går där skulle kanske tänka efter vad de verkligen uppskattar.

Och att jag är självgod? Ja och då får vi vara glada för att jag inte designade världen därefter.

i människans hand.

Vi ser det lite på deras hundar, de flesta ser lite fox trott ut.

Tänk om de hade kunnat designa sina barn, fullständiga ljusa lockar, ja nästan åt pudehållet, men det hade nog inte slutat där. Jag törs inte tänka tanken.

Ute i naturen, ja om de inte nu plundrat den helt, så ville säkert elefentarna sett ut som mops till slut och lejon som, ja antigen hade de förstärkts deras utseende eller ganska enkelt gjort det chiawovv-vovv likt, giraffarna i människans bild? Kanska med gorilla-look eller går illa-look? Och vargarna, ja de finns nog redan som hundar, vi är ju alla lite mister bean och ville ha gjort naturen greppbar med att sänka den till mister bean nivå, alla vill ha någon och något som representerar det man själv står för, en bilthund, en uffehund och en som ebba, de ville nog haft vassa tänder. 

Världen efter mitt design? Det kunne inte gå bra det häller, vi får vara glad för att jag inte har den makten, att frisera regnskogen, skogarna, ängarna, åkrarna och landskapen efter mitt egna huvud och behov, måste leda i olyckan, så tillkortakommande som vi är. Jag ärgrar mig över teven men tänkt om jag ärgrade mig på naturen? och hade makten till att agera, ja så som vissa presidenter.

Kan man säga att makten inte är till för att leka sig med?

Tänka sig att designa Madagaskar efter våra egna huvuden, då fanns det många konstigheter där, och i dag gör det tyvärr det.

Succesion i naturen ja den naturlig, men hos männsiskan hade det då blivit flera och flera toan, ställen för att fimpa sigaretterna, spelhallar, bingohallar, internetkafén, parasoller, kläadaffärar, suverniraffärer, ja med elfenben och annat snacks, solkremar i alla möjliga styrkor och märker, solhattar, solglasögon, och plötsligt så vara hela naturen omgjord till en outfit för att människan skulle uthärda sin egenskapade miljö. Från en ursprunglig miljö, till den människoanpassade?

SÅ fruktansvärd!

Gissa vilken jag föredrar?

Och svaren skickar ni med ett blufföretag, som är toppen på de människoskapade konstruktionarna.

blir känslolivet platt och inget går in eller ut.

I all välfärd, för det är det som möter en i stan, så kan man förstå att det är en mycken nöjd befolkning från alla hörn och länder, solen skiner, det känns inte som det finns någonting som kan förstöra idyllen, två från min hembygd är i USA, varför inte? det är bekvämt och det går så fort, idyllen är tillnärmat fullständig som ett dockhem, en börjar känna sig som en missnöjd bov som vill frånta folk lyckan. Det fulländade lyckan, sommarklänningar och uteserveringar, kärnfamiljer och glass och läsk och naturkompaniet och fjällutstyr och böcker om fjällen, fjällrävenryggsäckar och vandrarsko, böcker om Kungsleden och fulufjäll, dalarna och midnattssol, och sovsäckar och skrivare och bläckpatroner och datorer och smycken och klockor i snyggt design, skor så vackra från olika tidsepoker, gröna och gula klänningar, paraplyn när en lite skur passerar, regnbågefärger i alla kulörer, barnutstyr, bebysängar och barnvagnar med söte design av trehjulingscyklar, kunde det hela ha varit mera fulländat, en gatumusikant och frun från Rumeniän, exotisk och publikvänligt, harmoni och gågator som gör gatubilden trygg och stabilt, ett busskur med reklam om att för varje träd Sverige hugger ner plantar de två, säkerhet, ingen anledning till oro, väktare i lagom mängd, ingen tiggare, välklädda invånare och turister, spårvagnen som kommer precis i tid, välorganiserad, och lagom bruna ben, ögonfransar och nagellack och lockar och stilmedvetenhet, välklippade frisyrer och inga vrål, trevliga personal.

Plötslig känns det som en inte har något att komma med, som vore en lustmördare av andras humör, en passiv aktör i maskineriet, som inte får rubba den heliga stunden, där alla har det alldeles perfekt i stadskärnan, inte ett moln, före efter man har lämnat stan, en tryckande trygghet, som ligger som sval filt över en redan lagom varm befolkning.

Det känns alldeles tomt, inga moln och himlen är alldeles oskyldigt blå.