hämtning

til mycken möda och stort besvär.

Det finns nacdelar med all ting. Vissa saker drabbar en hårt som andra inte ser eller ignorerar. Ting går åt en mycket hårdare, det träffar hårdare och en ramlar hårdare. Empati har också en stark drivkraft i sig. Mot någonting som är viktig.

Det är dags att uppskatta det jag kom ifrån, att tycka ens föräldrar inte just bemästrade föräldrarollen betyder inte att de är kassa. Från mor har jag fått min förmåga till att lätt få kontakt och gå andra i möten, jag skämdes gränslös för att mor pratade med förbipasserande alkoholister och utslagna då jag var barn, men i dag är jag där själv, ofta kan de väldig mycket om naturen, han jag pratade med i går, sa att de färggranna fjärilarna inte var där i år, och det stämmer att kålfjärilar dominerar. Eller vad de nu heter i Sverige. Jag har en stor arv från mina föräldrar att förvalta, de bar på värden och en kultur i sig, som ser mycket av det värdefulla och förstorade det. Jag lärde en asketisk livsstil och där fanns bara naturen och historian och kulturen uppförstorade. Och att inte värdera andra negativt. Och sedan är bara inga superman, men några sidor har burit över det mesta. 

Och sedan ärver en olika drag från dem och deras förfäder. Empati som mycken möda, men även som en kompetens, som ett styrmotor eller barometer, på andras utsatthet, på orätter och svek och på att bli själv få dåligt bedömning och efterord. 

Det är ett känsloregister ganska fininställd som tar in andras mående lidande och även glädje, den är absolut påverkbar, kan bli överbelastad och tränger då backa för återhämtning. Egentligen har den känsloreaktioner, ilskan brukade vara underordnat ledsamheten, men nu ett tag i och med det som hände de senaste åren, har det bytt, till att det är lättare att bli ilsken, som troligen är ett symptom på att det blev för mycket för mig, jag fick inte återhämtat mig.

Och inte miljöproblemen kommet längst uppe på agendan så hade jag nog backat. För länge sedan. Det gick inte att lågga den saken på hyllan, och jag hoppas folk förstår hur ansträngande det har varit att i en rejell svacka kämpa för en sak i ett underläge, när en själv är där.

Att folk som är friska inte gjorde det de borde ha gjort är svårt att svälja, men det är klart att alla förstod inte allvaret. En måste säkert ha befunnit sig en sfär omgiven av information för att förstå.

Och i vissa lägen har även min empati lämnat mig och då blr det aldri bra.

och Askeladden, ni för översätta på Google translate på det svenska namnet, på norskan het han Espen Askeladd, och hans bröder heter i de norska folksagor, samlade av Asbjørnens og Moe, Per och Pål, och de blev ju till motståndare med sina dåliga attityder. Men detta gäller ju inte i Sverige. Namnet Pål finns troligen inte i Sverige, medan i Norge var det ett vanligt namn. Pål Inge var den snälla i klassen på skolan, han och Tor Kristian, och båda är i dag polismän, hederliga och ordentliga.

I dag var vi i Trolldalen i Nacka, de vill bygga bort skogarna och det är brist på empati, samt att man låter pengarna vara drivkraften. Men i norska sagor hade de värsta trollen 9 huvuden. Vi låter det vara motstånderen mot det som är gott och bra och rätt och rimligt, och då har vi nio huvuden av 10 som faktisk inte gör, vill eller klarar att göra det som är bra och rätt, och det blir 90% och 10% blir då i mindretal, fast det var rätt rimligt gott och bra för totalen.

Tänk om detta om detta är generell regel vid avgörande kampar? I så fall så bedömmer vi att det kan vara så, och sedan jag är helt slut efter dagen i solsteken, så återkommer vi med problematiken, med vad de 9 huvuden står för attityder och krafter, som inte alls är onda avsikter, men som till sammans blir till ett helt troll.

Jag är missmodig efter dagen, för när en ser de små kryps strävan och arbete, så förstår en de smås perspektiv, och allt känns fruktansvärd dåligt, och det går inte att hejda empatin.

Troligen föddes jag med en överdos empati, till glädja och stort besvär, av och till sänker den mig.  Och jag behöver nog lång tid på detta. All utrotning och oförstånd gör mig illa. Och jag behöver backa ett tag.