til mycken möda och stort besvär.
Det finns nacdelar med all ting. Vissa saker drabbar en hårt som andra inte ser eller ignorerar. Ting går åt en mycket hårdare, det träffar hårdare och en ramlar hårdare.
Empati har också en stark drivkraft i sig. Mot någonting som är viktig.
Det är dags att uppskatta det jag kom ifrån, att tycka ens föräldrar inte just bemästrade föräldrarollen betyder inte att de
är kassa. Från mor har jag fått min förmåga till att lätt få kontakt och gå andra i möten, jag skämdes gränslös för att mor pratade med förbipasserande alkoholister och utslagna då
jag var barn, men i dag är jag där själv, ofta kan de väldig mycket om naturen, han jag pratade med i går, sa att de färggranna fjärilarna inte var där i år, och det stämmer att kålfjärilar dominerar.
Eller vad de nu heter i Sverige. Jag har en stor arv från mina föräldrar att förvalta, de bar på värden och en kultur i sig, som ser mycket av det värdefulla och förstorade det. Jag lärde en asketisk livsstil
och där fanns bara naturen och historian och kulturen uppförstorade. Och att inte värdera andra negativt. Och sedan är bara inga superman, men några sidor har burit över det mesta.
Och sedan ärver en olika drag
från dem och deras förfäder. Empati som mycken möda, men även som en kompetens, som ett styrmotor eller barometer, på andras utsatthet, på orätter och svek och på att bli själv få dåligt bedömning
och efterord.
Det är ett känsloregister ganska fininställd som tar in andras mående lidande och även glädje, den är absolut påverkbar, kan bli överbelastad och tränger då backa för
återhämtning. Egentligen har den känsloreaktioner, ilskan brukade vara underordnat ledsamheten, men nu ett tag i och med det som hände de senaste åren, har det bytt, till att det är lättare att bli ilsken, som troligen
är ett symptom på att det blev för mycket för mig, jag fick inte återhämtat mig.
Och inte miljöproblemen kommet längst uppe på agendan så hade jag nog backat. För länge sedan. Det gick
inte att lågga den saken på hyllan, och jag hoppas folk förstår hur ansträngande det har varit att i en rejell svacka kämpa för en sak i ett underläge, när en själv är där.
Att folk som
är friska inte gjorde det de borde ha gjort är svårt att svälja, men det är klart att alla förstod inte allvaret. En måste säkert ha befunnit sig en sfär omgiven av information för att förstå.
Och i vissa lägen har även min empati lämnat mig och då blr det aldri bra.